Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige under världskriget och kristiden. Av Rütger Essén - Den inrikespolitiska situationen - Kristiden och den sociala frammarschen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
större städerna, samt därmed till första kammaren, kvarstod tillsvidare
som en föga betydelsefull »konservativ garanti».
För Sveriges del medförde återverkningarna av avgörandet i världskriget
sålunda en partipolitisk omvälvning, vars resultat kommo att sätta sin
prägel på den följande tidens inrikespolitiska förhållanden. Högerns
långvariga avgörande inflytande var brutet. Med den så småningom undanträngda
borgerliga vänsterns hjälp skulle den välorganiserade svenska
socialdemokratien snart rycka fram till ställningen av den politiskt betydelsefullaste
faktorn i landet.
KRISTIDEN OCH DEN SOCIALA FRAMMARSCHEN.
Vid världskrigets slut fylldes den svenska opinionen — liksom fallet ju
också var på många andra håll i världen — av en våg av framtidstro. Den
optimistiska stämningen var naturligtvis i mycket en självklar reaktion efter
krigsårens världsförmörkning. Men den hade också ett visst drag av
billighet. Sverige hade, menade man, lyckligt kommit igenom världskriget, och
nu fanns det inga svåra problem längre. Tyska folket hade ju blivit
demokratiskt tvångsfrälst; Wilsons fredsprogram och Nationernas förbund
betydde fredens befästande för all framtid; den »fulla demokratien» hade
genomförts i landet; man led ingen brist på pengar, lönerna fortsatte att stiga,
och länge saknade varor strömmade in i landet.
Ett mycket påtagligt uttryck för den nya optimismen visade sig i 1920
års svenska födelsesiffra, som — endast delvis i samband med en höjd
äkten-skapsfrekvens under 1919 och 1920 —- för 1920 gick upp till 138,753, sedan
den under krigsåren hållit sig omkring 120,000. En så hög födelsesiffra
hade tidigare endast uppnåtts åren 1879, 1886, 1887 (detta år med den
absoluta toppsiffran 140,169), 1901, 1908 och 1909 samt uppnåddes heller aldrig
senare. Därefter följde emellertid en snabb nedgång. Redan 1927 gick
siffran ned under 100,000, vilket tidigare icke inträffat sedan 1847, och har
sedan dess stannat därunder, med hittillsvarande bottenrekord (85,020) under
år 1933. Med den i efterkrigstidens Sverige allmänt spridda kännedomen om
kontrakonceptiva medel kan man med en viss rätt betrakta födelsetalen som
en mätare av framtidsoptimismen på längre sikt, ehuru självfallet även ett
flertal andra faktorer spela in i bedömandet av denna högst komplicerade
företeelses innebörd.
Den viktigaste sidan av den svenska utvecklingen under åren närmast
efter kriget blev den ekonomiska och allmänt samhälleliga. Även regerings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
