- Project Runeberg -  Svenska folket genom tiderna / 11. Det nya århundradet /
58

(1938-1940) [MARC] With: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den nutida pressen. Av Gunnar Bjurman - Uppfinningar förbilliga tidningsproduktionen - De förbättrade kommunikationerna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

månen att för ändamålet få disponera gardister från högvakten, blev likväl
den tidning som — det var i slutet av det nämnda årtiondet — först
anskaffade en ångmaskin att driva pressen, som var en snällpress. Denna typ
av pressar, som alltjämt är vanlig, trycker pappersark direkt från stilsatsen.
»Stockholms Dagblad» blev också den tidning, som (1881) först i Sverige
införde rotationspressen, vilken trycker på rullpapper på avgjutningar av
stilsatsen, en avgjutning — eller flera, om man har flera pressar — för varje
tidningssida. Härigenom möjliggöres en förut okänd snabbhet i tryckningen.
Tidningarna kunde pressläggas senare och få med färskare nyheter. Fastän
rotationspressarna äro mycket dyra, betala de sig dock i längden för
tidningar med större upplaga. »Dagens Nyheter» och »Göteborgs Handels- och
Sjöfartstidning» anskaffade året efter »Stockholms Dagblad» dylika
pressar, under årens lopp blevo dessa allt flera i vårt land, och de användas
numera av alla tidningar med betydande upplaga.

Ännu mera, och mera allmänt, skulle emellertid sättmaskinerna bidraga
att förbilliga tidningarnas framställning, ehuru även de äro dyra pjäser.
Sättmaskinens arbete har i väldig omfattning avlöst handsättningen. En
god maskinsättare kan sätta ungefär tvåhundra tidningsrader i timmen eller
tre gånger så mycket som en handsättare. Den för tidningsbruk vanligaste
sättmaskinen är »Linotype», vars skapare var tysken Ottomar Mergenthaier,
som 1885 fullbordade sin stora uppfinning i Amerika.

Sverige var det första land i Europa med undantag av England, som tog
sättmaskinen i användning för tidningsändamål. Detta skedde 1897, och
det var »Svenska Dagbladet» som började. »Dagens Nyheter» följde
exemplet 1899 och »Stockholms Dagblad» 1900. Visserligen fick en maskinsättare
betalas högre lön än en handsättare, men tidningens lönebesparing blev
likväl stor. Efter hand förbättrades sättmaskinerna ofantligt. De utrustades
bland annat med allt flera »magasin» för olika stilsorter, även för
rubrikstilar och lämpliga annonsstilar.

DE FÖRBÄTTRADE KOMMUNIKATIONERNA.

Tidningarna hade nu fått det tekniskt och ekonomiskt väl förspänt. De
kunde sänka sitt försäljningspris och därigenom öka sina upplagor, vilket
betydde ökad annonstillförsel. Men prenumerationspriset sänktes på många
håll alltför starkt, och en priskonkurrens följde, som svårt skadade en hel
del tidningars ekonomi. De flesta stodo sig emellertid bra i kampen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 12 02:32:17 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolket/11/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free