Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den skönlitterära förnyelsen. Av Harald Elovson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På detta märkliga fotografi (av ett sammanträde i Bonniers stipendienämnd 1906) är det
svenska »nittiotalets» parnass ganska mangrant samlad — frånvarande är blott Oscar
Le-vertin, som dog samma dr; på väggen bakom Heidenstam hans porträtt, målat av Carl
Larsson. Från vänster (sittande): E. A. Karlfeldt, Per Hallström, Verner von Heidenstam, Selma
Lagerlöf och Tor Hedberg; stående: generationens främste svenske konstskriftställare, den
även som författare verksamme Georg Nordensvan, och bokförläggaren K. O. Bonnier.
DEN SKÖNLITTERÄRA FÖRNYELSEN.
AV HARALD ELOVSON.’
De litteratur- och kulturhistoriska termerna åttiotalet och nittiotalet,
som blivit allmänt erkända, säga ju inte mycket i och för sig själva. Det
är vanligt, att man uppfattar de litterära rörelser, som dessa termer
beteckna, såsom varandra rakt motsatta. Deras företrädare få framstå som
starkt fientligt inställda mot varandra. Denna uppfattning, som ännu kan
återfinnas i en del hand- och läroböcker, har forskningen på senare tid
börjat revidera.
Såsom tidigare framhållits, ha de diktare, som framträda i vårt land
omkring 1890, alla på ett avgörande sätt medupplevt det föregående
decenniets brytningar på skilda områden. Verner von Heidenstam, den nya
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
