Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den skönlitterära förnyelsen. Av Harald Elovson - Inställningen till kristendomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
annan mening än den ursprungliga. De gåvo dem en profan innebörd,
bekände genom dem en för kristen uppfattning främmande livssyn. När t. ex.
Levertin diktade om de visa och de fåvitska jungfrurna, lät han sin sympati
skimra kring de senare, till vilka han talade så:
»Nej låt Edra systrar få löften och
ring
som trohetspant och belöning,
och bären I fritt de facklor ikring,
som skänka världen försköning.
Se livet är träldom och gatan grå,
där ej I tändt de lysande blossen,
låt glimmande facklor mot höjden slå,
så de blända den krypande trossen!
På vägarna vimlar en småväxt släkt
med tanken vid mått och vid vikter.
Den kallar sin måltidsdricka sekt
och sin rönnbärsvisdom för plikter.
I jungfrur, som endast det budet lärt
att giva med fulla händer,
vad Er skapelsens ynnest av gunst
beskärt,
hell Er, I mitt hjärtas fränder.
Se världen är tomhet. En ynkedom
de mänskliga dygderna bliva.
Blott ett har det evigas rikedom,
och det är driften att giva,
att giva sitt blod, sin kyss och sin själ,
som en gång i Bethaniens hyddor
Maria göt över frälsarns häl
sin salva med alla dess kryddor.»
Och Per Hallström lät i »Sången om jorden» jungfru Maria i paradiset
bränna av saknad och längtan efter jorden och livet därnere bland
människorna:
»Säg, brinner ej hjärtat varmast Säg, är det en synd, att den binder
där, där, under glädje och ändlös nöd? om hjärtat än, var brist, man haft kär?
Säg, lyser ej drömmen skönast Säg, var ej den himmel, vi anade blott,
mot djupen av natt och död? .*■ mer sann än den himmel, som är?»
Det sätt varpå dessa diktare använde traditionella kristna motiv var
något nytt i svensk litteratur, och det var i hög grad ägnat att uppröra den
rättroende.
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. »Naturligtvis anfäktades man av religiöst grubbel,
men i allmänhet inte sd att det störde», vittnar en av nittiotalsgenerationens kvinnliga
krönikörer (Mia Leche^Löfgren). Det måste förhålla sig på alldeles liknande sått med
dessa två unga skönheter, på väg till sin första nattvardsgång i en Stockholmskyrka. Inte
bara i fråga om modets detaljer, här kärleksfullt återgivna av en ung konstnär i en
utomordentlig bild med ljusa skyar, påskliljor och knoppande vår, äro de barn av sin tid — de
pro säkert fullfjädrade i konsten att fylla luften på en gymnasistbal med »oro och
romantiki, och på mycket nära håll åro de släkt med Frödings »Elsa Örm. — »Konfirmander».
Oljemålning från seklets början, av Erik Tryggelin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
