Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den skönlitterära förnyelsen. Av Harald Elovson - Nationell och social inställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade den tystnat. Det var
dock så litet uträttat,
nästan ingenting, och redan
släppte man taget. Det
man hade kämpat för och
för vars skull man hade
tagit och givit så vassa
hugg, det befanns nu
plötsligt vara ’åttiotal’ och som
sådant en gång för alla
slutrannsakat och dömt,
vägt på en våg och
befunnet för tungt. Runt
omkring honom doftade i
stället poesiens blå
blomma som aldrig förr. Åter
en gång klingade de
gamla orden som nya; jorden
blev ung på nytt, åter
fylldes skogarna och vattnen
av centauer och nymfer,
riddare och jungfrur
lustvandrade i solnedgången,
och åter en gång stod
Visan själv med vidöppna
ögon, klara av den långa
sömnen, i folkets mitt och
sjöng som hon icke hade
sjungit på hundra år.
Martin älskade denna poesi,
dess rytmer och ord
smögo sig in även i de vers
Hjalmar Söderberg vid tiden för sin debut — med
Stockholmsromanen »Förvillelser», enligt författaren
»till innehåll och syfte gående i den riktning, som titeln
angifver, nämligen pikant moralisk; dock är det
möjligt, att det pikanta elementet åtminstone vid en ytlig
läsning, något litet öfvervåger det moraliska». De sista
25 åren har skeptikern och pessimisten Söderberg —
sedan krigsåren bosatt i Köpenhamn — övervägande
sysslat med teologiska och religionshistoriska studier,
som bl. a. resulterat i en serie böcker om
urkristendomen av mycken kvickhet och en tid livligt
omdiskuterade men av föga övertygande verkan. — Fotografi.
han själv satt och petade med i skymningen, och likväl var honom allt detta
så besynnerligt främmande. Världen var ju likväl densamma som förut, allt
gick sin vanliga gång, och ingen seger var vunnen — var tiden inne att
sjunga?»
Martin Birck var inte ensam om att ställa sig den frågan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
