Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det svenska jordbrukets uppsving. Av Ernst Höijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Veteskörd, med traktordrivna självbindare, på ett storgods i Skåne. — Foto C. G. Rosenberg.
DET SVENSKA JORDBRUKETS UPPSVING.
AV ERNST HÖIJER.
Jordbruket är — kan man säga — en i hög grad jordbunden näring.
Den är för sin utveckling nära beroende av naturfaktorerna, dem
jordbrukaren, huru högt hans yrkeskunskap än står, endast i mindre grad förmår
öva inflytande på.
Det är därför icke att undra på, att jordbruket är betydligt mera
konservativt till sina arbetsmetoder och hela produktionens planläggning än
de flesta andra näringsgrenar. Det har en inneboende tröghet, som
ytterligare förstärkes av den huvuduppgift, jordbruket har sig förelagd. Den
består ju i att frambringa näringsmedel för oss människor, och på detta
område äro vanor och behov i hög grad konstanta, vilket givetvis i sin
tur återverkar på jordbruket.
Numera har kanske denna jordbrukets konservatism till en del fått vika
för en något större rörlighet, sedan jordbruksvetenskapen funnit nya
metoder och möjligheter och handeln mellan länderna medgivit en viss
specialisering även på livsmedelsproduktionens område. Men dessförinnan
hade jordbruket en i hög grad ålderdomlig karaktär. Sådant jordbruket
på 1700-talet skildrats i uppsatsen om »Lanthushållning och
brännvinsbränning» i band 7 av detta arbete, sådan bibehöll sig i mycket dess
karaktär ända fram till 1850- och 60-talen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
