Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det svenska jordbrukets uppsving. Av Ernst Höijer - Kreatursskötseln omdanas. Jordbruket omlägges
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
teringen utan för hela jordbruksnäringens höjande efter 1880-talets svåra
kris. Vid andelsmejerierna drives rörelsen för leverantörernas
gemensamma räkning, och dessa deltaga i såväl kostnader som vinst i
förhållande till den av var och en levererade mjölken. Den samarbetstanke,
som är den bärande grunden för denna organisationsform, hade länge
svårt att vinna mera allmän förståelse bland Sveriges bönder. De ha
envist hållit fast vid den självständighetskänsla, som vuxit sig stark hos
dem under de långliga tider, då varje bonde var »en man för sig» och hans
jordbruk ett fristående företag, som han skötte för sig själv utan att på
något sätt känna behov av ekonomisk samverkan med sina yrkesbröder.
Men det ekonomiska betrycket lärde dem samarbetets betydelse, först inom
mejerihanteringen och sedan efter hand på allt flera områden. Under
växlande framgång har andelsverksamheten inom jordbruket överlevt både goda
och dåliga tider och numera fått mycket stor betydelse, sedan
statsmakterna, under 1930-talets svåra jordbrukskris, börjat anlita jordbrukarnas
sammanslutningar såsom organ för stödåtgärdernas genomförande.
Den raska utveckling, vari jordbruket befann sig under slutet av
1800-talet och början av 1900-talet, avbröts bryskt genom världskriget. Icke så,
att den ekonomiska konjunkturen försämrades. Tvärtom voro krigsåren
i stort sett i hög grad gynnsamma för jordbruksnäringen. Men den svåra
bristen på livsmedel och jordbrukets förnödenheter i förening med den
stränga livsmedelsransoneringen lade tvångströja på jordbrukaren och
tvingade produktionen ur sina normala gängor. Och just då vi mer än någonsin
voro hänvisade till våra egna livsmedelstillgångar, samverkade en rad
ogynnsamma omständigheter till att nedsätta vår inhemska produktion långt under
det normala.
När efter freden varuutbytet åter blev fritt, försattes jordbruket snart i
en rakt motsatt situation. Den svåra livsmedelsbristen upphörde oväntat
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Gränsen för egentligt samarbete mellan bönder
omfattade strängt taget bara byalaget, grannarna. I gengäld var detta samarbete sd mycket
mera intimt; det var ocksd nödvändigt i en tid, dd brist pä maskiner och rationella
metoder gjorde tillgängen pä mänga armar till en nödvändighet i exempelvis sldtterns och
skördens bräda dagar. Formerna för ett sddant samarbete, noga fixerade i det gamla
bysamhällets oskrivna lagar, åro sedan länge inaktuella i den svenske bondens värld — men
en bild som denna av ett taktäckningsgille dr 193b (i Hällsjöhults Norregård, Norra
Sandsjö socken i Smdland) bär ett vackert vittnesbörd om att gammal tradition inte är helt
död i våra bygder. — Foto A. Steijertz.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
