Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vattenkraft och elektricitet. Av Torvald Malmström - Kraftöverföringar försökas. Det svenska trefassystemet debuterar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRAFTÖVERFÖRINGAR FÖRSÖKAS. DET SVENSKA
TREFASSYSTEMET DEBUTERAR.
Det elektriska ljuset hade något fascinerande över sig, och dess fördelar
lågo så i öppen dag, att det var helt naturligt, att just denna användning
slog igenom först. Men man hade ändå ganska tidigt klart för sig, att
kraftöverföring på elektrisk väg ej endast var möjlig utan även i hög grad
önskvärd. Likströmssystemet, som passade utmärkt för belysningsanläggningar,
kunde visserligen användas även för kraftöverföring — en likströmsdynamo
arbetar som motor, om man släpper ström på den från en annan dynamo —
men på grund av vissa tekniska ofullkomligheter, som yttrade sig såsom
besvärande gnistbildning vid ändring i belastningen, samt de stora förlusterna
vid längre överföringsavstånd, som skulle krävt oproportionerligt grova och
dyra ledningar, var systemet tekniskt och ekonomiskt begränsat till relativt
korta avstånd och låga effektbelopp.
På ett enda område av den elektriska kraftöverföringen, järnvägs- och
spårvägsdriften, uppnådde man i flera fall goda resultat med de maskiner
och apparater, som stodo till buds. Likströmmen har f. ö. ända sedan dess
behållit sina positioner, när det gäller detta ändamål. I Sverige kom den
första elektriska järnvägen till stånd vid Boxholm med tyskt lokomotiv men
i övrigt med svensk materiel, levererad av den lilla verkstaden i Arboga.
Den elektriska utrustningen visade sig väl lämpad för uppgiften —- det
gällde godstransport på en smalspårig bana — och såväl de tekniska
egenskaperna som driftekonomin motsvarade förväntningarna, varför denna
anläggning fick stor betydelse ur reklamsynpunkt.
Egentlig kraftöverföring med motordrift i större skala möjliggjordes
först med trefassystemets genombrott i början av 1890-talet. Det enfasiga
växelströmssystemet var sedan länge känt, liksom möjligheten att med en
transformator höja överföringsspänningen och därigenom minska
förlusterna, men man saknade en brukbar motor. Som så ofta sker inom
tekniken, när en idé är mogen för utförande, kom lösningen ungefär samtidigt i
flera länder, där oberoende av varandra flera användbara system sågo
dagen. Ett av de konstruktivt mest lyckade var Jonas Wenströms, och hans
system fick också nästan genast användning vid flera svenska anläggningar.
Patenttvister med utländska storfirmor kunde inte undvikas men slutade
alltid med förlikning, varigenom Asea, som ägde Wenströms trefaspatent,
tillerkändes ej föraktlig royalty — ett gott bevis för uppfinningens värde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
