Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från impressionismen till expressionismen. Av Ragnar Hoppe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tydande officiella konstinstitutionerna, Kongl. akademien för de fria
konsterna och Sveriges allmänna konstförening, präglades inte i sitt handlande
av vare sig någon större framsynthet eller frisinne, och
utställningsväsen-det samt den därmed sammanhängande kritikerverksamheten befunno sig
i ett konstant dödvatten. Inte underligt alltså, att den unga
konstnärsgenerationen kände sig ganska illa till mods och mer än en gång gav
uttryck åt sitt missnöje. En och annan frisk pust utifrån, så t. ex. Höckerts
och Wahlbergs måleri, kunde i längden inte tillföra vår konst tillräckligt
med syre och nya impulser, i synnerhet då man på officiellt håll gjorde allt
för att stänga luften ute från det svenska konsthemmet.
Den förste mera betydande svenske målare, som under denna tid sökte
sig till Paris, och som där försökte tränga in i fransmännens uppfattning av
naturen, var den nyss nämnde Alfred Wahlberg. Wahlbergs konstnärliga
utveckling omfattar många olika etapper. Han tog till en början starka
intryck av Barbizonskolans naturromantiska uppfattning och nådde över
Daubigny och Corot så småningom fram till impressionistema och deras
närmaste efterföljare, neo-impressionisterna. Wahlbergs formellt överlägsna,
högt kultiverade landskapsmåleri förblev alltid till sin anda franskt. Som
förebild kom det emellertid att spela en stor roll för den yngre
generationen, samma generation, som över det franska inflytandet skulle kämpa sig
till oberoende och nationell svensk stil.
Länge hade man varit missnöjd med undervisningen vid konstakademien
i Stockholm, och en vacker dag våren 1885 tog sig detta missnöje uttryck
i en formlig protest, undertecknad av ett stort antal svenska konstnärer,
både parisare och hemmasvenskar. Opponentrörelsen mot akademien gav
redan följande år upphov till bildandet av Konstnärsförbundet, som till en
början leddes av målaren Ernst Josephson. »Opponenterna» fordrade en
grundlig omläggning av undervisningen vid akademien och åtskilliga andra
reformer i vårt konstliv, men då höga vederbörande nekade gå med på de-
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Denna klassiska porträttgrupp — en målning på över
två meter — återger styrelsen i det i vår yngre konsthistoria så betydelsefulla
Konstnärsförbundet. Vid bordet sitta, från vänster räknat: konstnärerna Chr. Eriksson, Eugéne
Jansson, Karl Nordström (ordförande), Robert Thegerström; längst till höger Richard
Bergh; bakom Jansson står Nils Kreuger. Den monumentala målningen med dess
mästerliga karakteristik av de kamrater, med vilka Bergh närmast samverkat under sitt
konstnärsliv, är uppbyggd på kompositionsschemat från Rembrandts »Staalmeesters». —-
Oljemålning 1903. Nationalmuseum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
