Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från impressionismen till expressionismen. Av Ragnar Hoppe - Konstnärsförbundet och den nationella stilen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tion, som vittnar inte bara om en överlägsen formell begåvning utan även om
ett utpräglat manligt temperament, kan man skilja mellan hans mondäna
porträtt, i vilka han framträder som den typiske världsmedborgaren, och
hans av en större värme burna målningar från hemprovinsen Dalarna,
vars folk och natur i honom funnit sin störste skildrare.
Midsommarnattens gyllene, halvt overkliga belysning med de dansande kullorna och
dalkarlarna kring majstången, interiörer från härbren och stugor i varmt
sommarljus eller fladdrande eldsken, allmogedräktemas granna röda, gröna
och gula färger, hela denna värld har Zorn med sin breda, saftiga
pensel och sin djupa förståelse lyft upp i konstens sfär. Här kan ingen
göra honom rangen stridig. Han är en folklivsskildrare som få, och de
typer, vilkas drag han fångat, äro verkligen tagna på komet, vederhäftiga
och övertygande, utan ett spår av förkonstling.
Zorn var realist redan vid unga år, och han förblev det under hela sin
levnad, även om han till en viss grad anslöt sig till det nationellt romantiska
måleriet. Han var först och främst en utsökt valörmålare, och hans konst ger
på samma gång ett det starkaste intryck av riktigt iakttagna ljus- och
atmosfäreffekter och av kroppslighet. Detta plastiska drag gör sig också starkt
gällande i Zorns grafiska produktion, hans världsberömda etsningar (»En
skål i Idun», se ovan pl. vid sid. 116) och i hans skulpturer.
Det svenska hemmets målare framför alla andra är som bekant Carl
Larsson. Han började sin bana som elegant illustratör och blev under
sina studieår i Paris en av de mest utsökta friluftsmålarna, inte minst i
de luftiga, blonda gouacher han utförde i den idylliska franska byn Gréz,
skandinavernas speciella sommarhemvist under dessa för vår konst så
betydelsefulla år. Efter hemkomsten till Sverige målade Carl Larsson med
klara, rena, nästan bilderboksaktiga färger och med stark betoning av
konturen sina glada eller lyriskt betagna interiörer från det egna hemmet
uppe i Sundborn (bilder se ovan sid. 130—31 och 139). Det är som bekant
inte endast hemmet självt, vi här stifta bekantskap med, utan också hela
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. »Vi betrakta i allmänhet djuren på samma sätt, som
man kan tänka sig att en Marsinvänare, försatt på vår jord, skulle betrakta människorna.
Han skulle hos dem endast se raserna, typerna, kasterna, icke individerna. Vad jag
däremot försöker framställa i mina djurbilder, det är just individerna. Jag målar
djur-porträtt», yttrade Bruno Liljefors en gäng. Även pä denna — i formatet väldiga —
målning äro de jagande havsörnarna och den dödsdömda lommen i det grågröna vattnet
individer. — Oljemålning 1897. Nationalmuseum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
