Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från impressionismen till expressionismen. Av Ragnar Hoppe - Konstnärsförbundet och den nationella stilen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den Larssonska familjen från pappa konstnären och ner till yngsta barnet
och husdjuren. Carl Larsson var dock långt ifrån endast den ljuse
idylli-kern och förhärligaren av sitt hem, han har också gjort sig ett namn som
en allvarlig, högt syftande monumentalmålare, och är på detta område vår
utan gensago främsta kraft under nittiotalet. Hans fresker i Nationalmusei
trapphall (en bild, se bd 7, sid. 315) utmärka sig för sin ljusa och festliga
karaktär och för en dekorativ och storstilad hållning, som ställer dem på
■en av de främsta platserna i vårt monumentala måleri.
Som tredje man i denna konstnärstrio brukar man oftast nämna Bruno
Liljefors, med rätta betraktad inte endast som vårt eget lands utan som
hela vår tids mest framstående djurmålare. Hos honom förenas jägarens
•och naturvännens ingående kunskap om den svenska faunan och det
.svenska landet med lyrikerns och målarens personliga uppfattning och
.syn. Låt vara att sakligheten, alltså jägarens speciella inställning, ofta
kommer att dominera i Liljefors skildringar, så har han dock i sina bästa
.arbeten givit oss något mera och starkare. En av konstnärens yngre
kolleger, bildhuggaren Arvid Knöppel, har funnit det riktiga ordet för att
karakterisera Liljefors konst. Han säger bland annat: »Djuren äro
huvudsaken i detta måleri, emedan de äro det centrala i konstnärens fantasi,
men de äro alltid sedda i intimt samband med landskapet. De liksom fånga
■ och förtäta något av själva landskapskaraktären, något av det vi lärt oss
skatta och känna som vårt eget. Den starka naturkänslan och inlevelsen
.är påtaglig. Uven hör ihop med skogen och klipporna, där han sitter och
blinkar mot dagern, och i målningen på Thielska galleriet från 1901 ’Uv
jagande kråka’, är han en del av natten, som slår sina starka klor i
arvfiendens gråa rygg under blinkande stjärnor. Ejderflocken, som stormar
fram över vågtopparna är ingen tillfällighet här lika litet som orrarna i
dimhavet ute på mossen, mickel i skogsbrynet eller jösse på klöverlyckan.
—- Det intima draget, intresset för skeendet inom ett litet, av buskar,
grenverk och stammar, blommor och gräs eller vass, fräken och andra
vattenväxter begränsat område för sig, som konstnären skurit ut ur ett större
sammanhang, blir sällan ett särintresse i den meningen att de förlorar
sitt samband med världen där utanför».
Prån ett mera närsynt iakttagande av det närmast liggande och lilla
har Liljefors för övrigt under årens lopp kommit till en allt större
upp-lattning och i sin mannaålders mognaste skapelser har han skänkt oss
mäk-itiga, sammanfattande syner av både naturen och dess invånare. Dessa två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
