Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från impressionismen till expressionismen. Av Ragnar Hoppe - 1909 års män. Naivister. Färg och Form
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den, manifesterad i en
renodlad färg- och
formdyrkan, som ofta förenas med
en stark strävan efter
subjektivt uttryck, därav
termen expressionism.
Flertalet av dessa våra
expres-sionister ha under årens
lopp växlat in på nya
banor. (Några av våra
yngre, här endast
nämnda konstnärer, komma i
annat sammanhang i
detta verk att representeras
med reproduktioner; se
bl. a. uppsatsen om »Konstens uppgift» i bd 12.) — Gemensamt för »1909
års män» var deras mer eller mindre medvetna avståndstagande till all direkt,
närsynt naturskildring. I stället strävade de efter en högt uppdriven,
klangfull färg, en personlig, uttrycksfull teckning och dekorativa effekter.
Flera bland denna unga skolas pionjärer tillhöra inte längre de levandes
antal, så t. ex. John Sten, vår förste kubist, Gösta Sandels, romantikern
och koloristen, en lidelsefull beundrare av franska mästare som Delacroix,
Renoir och van Gogh, vilka betydde lika mycket för hans utveckling som
norrmannen Munch, samt Leander Engström, som över Cézanne och
Gauguin skapade sig ett eget, fullt personligt språk för att tolka sin kärlek
till den norrländska bygd, vars främste förklarare han blivit i sin generation.
En Isaac Grunewalds orientaliskt festliga färgfanfarer och svepande
föredrag tala om ett målaretemperament av långt ifrån vanlig intensitet vare
sig han skildrar en naken modell, en praktfull blomma, en utsikt över
Stockholms hamn eller han låter sin fantasi tumla om med motiven till
en operas gestalter eller scenerier. Då Sigrid Hjertén i en närbesläktad stil
målar likartade ämnen, gör hon det med mindre frejdighet men med större
känslighet och ofta i en tonskala, vars spröda nyanseringsförmåga är i bästa
mening kvinnlig.
I Einar Jolins klart och rent komponerade stadsbilder, porträtt och
interiörer förmäler sig en nästan gosseaktig naivitet med en utsökt smak för
färgernas logiska fördelning. En av de mest fängslande personligheterna
Denna (icke fullbordade) oljemålning av Gösta Sandels,
på samma gång ett socialt dokument, tillkom 1919,
samma år den trettiotvåårige konstnären avled i Spanien.
»Livsmedelskö». Privat ägo, Göteborg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
