Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svensk socialdemokrati och fackföreningsrörelse under det tjugonde århundradet. Av Tage Lindbom - En översikt - Fackföreningsrörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liggöra införandet av det klasslösa kommunistiska samhället.
Kommunisterna anse sig dock böra använda sig av de demokratiska medel — främst
i propagandistiskt syfte — som erbjudas dem. Det socialistiska partiet, som
den närmaste tiden efter sprängningen (1929) gick under namnet
kommunistiska partiet och även föregav sig bedriva en rent kommunistisk politik,
har alltmer utvecklat sig till ett vänstersocialistiskt oppositionsparti med
syfte att framkalla en radikalisering av den verksamhet, som allmänt
bedrives inom den svenska arbetarrörelsen.
När det socialdemokratiska partiet bildades år 1889, anslöto sig föga
mer än 3,000 medlemmar. Först mot slutet av nittiotalet började partiet
att växa hastigare, och 1907 kulminerade det i drygt 133,000 medlemmar,
fördelade på 239 arbetarekommuner. Storstrejken 1909 medförde en
kraftig åderlåtning, och medlemsantalet sjönk ned till 55,000. Under förra
världskriget ökade partiet starkt men fick vidkännas en viss tillbakagång i början
av tjugotalet. Först år 1927 nådde medlemsantalet över 200,000. Den
kraftigaste ökningen kommer på 1930-talet, och i december 1939 räknar
partiet omkring 440,000 medlemmar. År 1908 lyckades man för första gången
placera 5 representanter i landsting och 1911 vinna 2 mandat i första
kammaren. Efter landstingsmannavalen 1938 har partiet 635 landstingsmän
och har år 1939 69 representanter i första kammaren. Det kommunistiska
partiets numerära styrka har fluktuerat under årens lopp, främst beroende
på de många partisprängningarna. Det uppges år 1939 ha omkring 18,000
medlemmar, under det socialistiska partiet ej torde nå högre än 8,000
medlemmar.
FACKFÖRENINGSRÖRELSEN.
Den fackliga rörelsen hade vid sekelskiftet nått en avsevärd stadga, inte
minst beroende på att ett gemensamt organ, Landsorganisationen (LO) i
Sverige bildats. Dess uppgift var dels att följa den fackliga verksamheten i
landet, dels understödja ansluten organisation, när dess medlemmar blevo
utsatta för lockout. Däremot gavs LO ej rätt att understödja anfallsstrider,
d. v. s. strejker. Då det ansågs nödvändigt, att fackföreningsfolket hyllade
de socialdemokratiska idéerna, ansåg den konstituerande LO-kongressen,
som hölls år 1898, att detta borde påskyndas genom ett beslut om att varje
ansluten organisation inom två år även skulle inträda i det
socialdemokratiska partiet, vilket även vann kongressens bifall. Denna s. k.
tvångsan-slutningsklausul visade sig emellertid vara mycket olämplig ur flera syn-
28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
