Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Metallernas renässans. Av Helge Uhrus - Järn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
detta Göranssons experimentarbete ledde sedan till anläggandet av
Sandvikens järnverk.
Bessemermetoden kom, sedan man konstruerat en för densamma lämplig
stjälpbar ugn, konvertern, snart till användning i stor skala överallt där man
hade malmer, som gåvo ett för metoden lämpligt tackjärn. Så länge
processen bedrevs i ugnar med sur, d. v. s. kiselsyrerik infodring, var det icke
möjligt att ur järnet avlägsna fosfor, och därmed var metodens
användbarhet begränsad till att arbeta endast med fosforfattigt tackjärn. I vårt land
med dess fosforrena malmer och svavelfria träkolsbränsle i masugnarna
kunde man och kan fortfarande genom bessemerblåsning framställa ett det
yppersta kvalitetsstål, men annorlunda ställde sig saken på de flesta håll
utomlands. Först åren 1878—1879 lyckades det engelsmännen S. G. Thomas
och P. C. Gilchrist att göra bessemermetoden användbar på fosforhaltigt
tackjärn genom att förse konvertern med ett basiskt foder av bränd dolomit
och arbeta med kraftig tillsats av kalk till chargen. För att på detta sätt
avlägsna fosforn och binda den vid kalken som fosfat (gödningsämnet
tho-masfosfat) fordras emellertid en viss minimihalt fosfor i tackjärnet för att
vid sin förbränning med blästerluften alstra den nödvändiga värmen.
Tho-mas-metoden skapade förutsättningarna för en masstillverkning av billigt
järn på basis av fosforhaltiga malmer. Genom dess exploatering kom
Tyskland snart att med utnyttjande av Lothringens enorma förråd av dylika
malmer kvantitativt utveckla sin järnindustri på ett glänsande sätt och
därvid överflygla England som järnproducerande land, och i direkt följd härav
kommo våra svenska, samtidigt järn- och fosforrika malmer i Norrbotten
och Grängesberg att finna en marknad och vinna sin position såsom en
utomordentligt viktig svensk exportvara.
I mitten av 1860-talet genomförde fransmannen Pierre Martin sin metod
att i gaseldad ugn framställa stål genom nedsmältning av tackjärn och
smidesskrot. Åtskilliga metallurger hade före honom ända sedan 1700-talet
arbetat på detta problem utan att lyckas. Först sedan Martin tagit i bruk W.
och F. Siemens’ regenerativa ugnskonstruktion, där de från ugnen avgående
gaserna användas för att upphetta tegelstaplar, vilka sedan få avge sitt
värme till bränslegas och antändningsluft, blev det honom möjligt att er-
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. En vacker stämningsbild från stålets värld — en
interiör från valsverket vid Domnarvets järnverk, visande transport av ett stort stålgöt. —
Foto i Tekniska museet, Stockholm.
126
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
