Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Metallernas renässans. Av Helge Uhrus - Koppar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOPPAR.
Koppar har framställts ur malm genom smältning redan under
förhistorisk tid. Enklast var framställningen ur förekomster av gedigen koppar och
ur oxidmalmer, i det att endast en enkel nedsmältning med kol erfordrades.
Av sulfidmalmer framställdes koppar före vår kristna tideräknings början.
I princip har metoden hållit sig oförändrad under tiderna, nämligen
framställning av en mellanprodukt, skärsten, under förslaggning av bergart och
en del järn, samt efterföljande utvinning av koppar ur skärstenen. I största
allmänhet kan man säga, att det egentligen är i fråga om bearbetningen av
skärstenen, som metoderna växlat och utvecklats. Från dödrostning av
kopparsulfiderna i skärstenen till oxider och dessas reduktion med kol till
metallisk koppar har vägen gått till partiell oxidering och därpå följande
reaktion mellan oxid och sulfid med bildande av metallisk koppar som
reaktionsprodukt. Denna rost-reaktionsprocess genomfördes först i flamugn,
men efter bessemerprocessens genomförande inom järnhanteringen försökte
man använda bessemerkonvertern för bearbetning av skärsten, och på
1880-talet lyckades man lösa problemet, så att numera det allra mesta av ur
skärsten framställd råkoppar erhålles genom bessemerering.
Fattiga kopparmalmer ha sedan länge behandlats genom s. k. klorerande
röstning tillsammans med koksalt och urlakning med vatten och genom
röstningen erhållen saltsyra och svavelsyra. Ur kopparsaltlösningen utfälles
kopparn med järnskrot som s. k. cementkoppar och raffineras genom
smältning. Bland förbättringar på detta område under senare tid må
nämnas Arthur Raméns och Jakob Beskouts konstruktion av en rostugn för
klorerande röstning.
För raffinering av den vid smältprocessen erhållna råkopparn använde
man förr gärning i härd med träkol. Senare övergick man till gärning i
stora gaseldade ugnar.
Efter dynamomaskinens uppfinning på 1870-lalet och därmed
tillkomsten av möjligheten att på mekanisk väg alstra större kvantiteter elektrisk
energi blev det möjligt att raffinera råkoppar på elektrolytisk väg.
Härigenom vann man fördelen att lätt kunna avlägsna besvärliga föroreningar i
kopparn, såsom vismut och arsenik, men framför allt en bekväm metod
att utvinna de kopparn åtföljande ädelmetallerna silver och guld, vilka
förut krävde dyra och besvärliga omgångar för att kunna tillvaratagas under
malmens fortgående bearbetning. Vid elektrolysen erhållas ädelmetallerna
i det s. k. anodslammet, vilket kan direkt förarbetas på silver och guld.
135
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
