Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Motorismen och flygväsendet. Av Marshall Lindholm - Motorismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oskar Anderssons syn på den s. k. »Benzinvältem eller
»Bullerbusen» i Stockholm 1899 — i själva verket en av
världens äldsta motoromnibusar. Efter den kortvariga
sejouren på Drottninggatan »till stockholmarnas och
droskägarnas förtvivlan» slutade den sina dagar som
lastvagn. — Teckning i y>Söndags-Nisse» 1899.
med motoromnibusar. Det
hände så tidigt som 1899,
och bussen trafikerade
Drottninggatan. Redan
efter några veckor måste
emellertid trafiken
upphöra. Detta berodde på
att vagnen var försedd
med järnringar.
Gatube-läggningen utgjordes av
otuktad sten och då
vagnen med full last vägde
4 till 5 ton, darrade
marken, där den gick fram,
så kraftigt, att
husväggarna fingo sprickor.
Husägarnas protester häremot och hyresgästernas protester mot det förfärliga
bullret gjorde, att omnibusen snart togs ur denna trafik.
Automobilerna möttes vid sitt framträdande icke överallt av förståelse.
De första bilarna voro ju allt annat än vackra. Maskinerna förde ett
förfärligt oväsen, och det signalerades i tid och otid. En tidning skildrar
sålunda bilen på följande sätt: »Tänker man sig nu en sådan bil med formen
av en omvänd fot, gulgrå eller röd, under otaliga grymtanden av maskinen
eller råmanden av signalhornet rusa fram med 7—8—10 mils fart, med en
därå sittande varelse eller flera, i rött läder med stora skyddsglasögon,
allesamman efterlämnande en underjordisk parfym, är det ej att undra på om
kära mor spottar för trollen eller kära far fundersam synar sitt gamla
böss-lås». En annan landsortstidning skriver: »Det är möjligt, att automobilerna
ha framtiden för sig. Vi böra ju hoppas det. För närvarande äro de en
sam-hällsplåga, som blir outhärdligare i samma mån, som de ökas i antal. Det
är ju solklart, att om de i någon avsevärd mängd få fara fram på gatorna
med mer än godstågsfart, det mesta av annan trafik måste avstanna i varje
någorlunda talrikt befolkat samhälle. Lika solklart är, att i en tid, då
Europas moderna storstäder föreskriva gummiringar för vagnshjulen samt
utbyta gatstenen mot träkubb och asfalt, för att folk skall kunna uthärda, det
absolut icke går att i ett kultursamhälle lössläppa ett större antal av
auto-mobilvidundren med deras avgrundstjut och mordiska vrålande. Strängaste
215
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
