- Project Runeberg -  Svenska folket genom tiderna / 12. De senaste årtiondena /
264

(1938-1940) [MARC] With: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kemiens tidsålder. Av Esbjörn Eftring - Den elektrokemiska industriens landvinningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lättmetallegeringarna, vilkas specifika vikt endast är en tredjedel av järnets.
De ha tillåtit byggandet av lätta metallkonstruktioner, bl. a. lätta
explosions-motorer, lätta flygmaskiner med lätta och likväl starka propellrar.
Människan har först genom dem blivit luftens herre.

Genom elektrolys av kaliumklorid och natriumklorid (koksalt) blevo
kali och natron billigare. Såpa och tvål sjönko ytterligare i pris. Natron
har fått stor åtgång för framställning av våra dagars konstsilke, vars
framställning vilar på klor-alkali-elektrolysens billiga produkter: natron och klor.
Genom elektrolys av utspädd svavelsyra erhålles vätgas (det lättaste av alla
ämnen) och syrgas. Genom förbränning av en blandning av dessa, knallgas,
erhålles en mycket hög temperatur. Med hjälp härav har man tillverkat
konstgjorda ädelstenar, som skilja sig från naturliga (oriktigt kallade äkta)
endast genom sitt billiga pris. Vätgas användes även för härdning av feta
oljor.

Den elektriska ljusbågen har flitigt utnyttjats för framställning av
kemiska produkter. Vid dess höga temperatur reduceras metalloxider med kol
till metaller och metallkarbider. Så tillverkas det billiga och hårda
slipmedlet karborundum, kiselkarbid, ur kol, kvartssand och koksalt. Dess
hårdhet närmar sig diamantens. Det användes i stället för denna som
slipmedel. Den viktiga kalciumkarbiden, i dagligt tal kallad karbid, framställes
på liknande sätt ur kalk och kol. Den upptäcktes på 1890-talet och
användes först för belysningsändamål. Den ger nämligen med vatten acetylen,
en gas, som brinner med stor lyskraft. Knappt var den emellertid upptäckt,
förrän den undanträngdes av de elektriska glödlamporna, vilkas glödtråd i
regel består av en legering av metallerna osmium och volfram, vilka givit
upphov till firmanamnet Osram. Under några år blev karbiden utan
betydelse. Den blev åter värdefull, när man lärde sig att göra flytande luft och
ur denna genom destillation vid bortåt minus 200 grader C. isolera syrgas.
Genom förbränning av acetylen i syrgas uppnås så hög temperatur, att järn
med lätthet smälter. Denna så kallade autogena svetsning revolutionerade
järnbearbetningen i början av vårt århundrade. De största järnbalkar kunna
skäras i lämpliga stycken, nästan lika lätt som en varm kniv glider genom
smör, och åter hopsättas. Stora järnkonstruktioner kunna repareras och
hopsättas på stället, och svåra transporter undvikas. Syre och acetylen
kunna lätt transporteras. På senaste tiden har acetylen blivit ett viktigt
ämne för framställning av organiskt-kemiska ämnen och konstmassor.

I den elektriska ljusbågen förenas även luftens syre och kväve till kväve-

264

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 12 02:32:26 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolket/12/0296.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free