Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konsten och det moderna samhället. Av Axel Gauffin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samhället, som den alltså över huvud taget ej berör, sidor som likväl ej
kunna förbigås i en framställning av idéförskjutningen kring sekelskiftet.
Hur många ha tänkt på att knappast något årtionde visar så många
eklatanta utslag av smakförskämning som detta samma 1890-tal, som dock
fick uppleva Varbergsskolans och det svenska stämningslandskapets
blomstring? Låt oss tänka efter!
Det var den 30 november 1891, som den sista operaföreställningen gavs
i Gustav III :s och Adelcrantz’ förnämliga och minnesrika operabyggnad,
dömd till förintelse på grund av dess »otidsenliga och eldfarliga beskaffenhet
jämte dess trånga utrymme både i salongen och dekorationsmagasinen».
Den ersattes av en »i gedigen barockstil» (Nord. Familjebok) uppförd
byggnad, där det emellertid, trots denna gedigna stil, visade sig, att man
fortfarande ej hade tillräcklig plats för dekorationerna.
Vid samma tid, när den gamla operan i kortsynthet offrades, berövades
Stockholms stadsbild oersättliga skönhetsvärden genom upplåtandet av
Helgeandsholmen åt riksdagshusets och riksbankens med kungliga slottet
olycksaligt konkurrerande byggnadsmassor. Aron Johanssons ritningar till de två
kolosserna fastställdes år 1894 trots en till riksdagen inlämnad
protestskrivelse från ett sextiotal av landets främsta arkitekter.
Men förstörelsekampen mot byggnadskonstens ärevördiga monument
begagnade sig även av ett annat, försåtligare men ej mindre förintande vapen.
De vanställdes genom grundliga s. k. restaureringar, i själva verket
ombyggnader, som berövade dem deras under sekler förvärvade personlighet och
förvandlade dem till stilenliga schabloner. Den på restaureringarnas område
mest uppskattade och anlitade kraften, arkitekten Helgo Zettervall, hade
med den av samtiden, om också ej reservationslöst, beundrade, under åren
1885 till 1893 utförda ombyggnaden av Uppsala domkyrka drivit detta på
stilistiska men ej historiska principer byggande nydaningsarbete in
absurdum.
Året före fullbordandet av Uppsala domkyrkas ombyggnad
igångsattes på föranstaltande av den 1889 stiftade Gripsholmsföreningen den
omfattande restaureringen av vårt lands historiskt sett märkligaste
profanbyggnad, Gripsholms slott. Restaureringen, som utfördes efter ritningar av
arkitekten F. Lilljekvist, avsåg »att återställa slottets yttre sådant det var
före Hedvig Eleonoras ombyggnad och i dess inre åstadkomma grupper av
rum i vasatidens, den karolinska och den gustavianska tidens stil».
För att nå detta resultat drog man sig inte för att från andra samtida
Sv. folket genom tiderna XII. — 18.
273
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
