Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konsten och det moderna samhället. Av Axel Gauffin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett par exempel på äldre tiders konstexposition i museerna: till vänster en avgjutningssal
i Nationalmuseum på 1880-talet, till höger en interiör från det s. k. Södra rummet i
Nationalmuseums målningssamling före museets ombyggnad.
Hans program kan sammanfattas i de tre ord, som utgöra titeln till en
uppsats av hans hand, samma år införd i tidskriften »Ord och bild»:
»Konstmuseet som skönhetsvärld». Så här låter dess anslag: »Skönhet eggar,
skönhet värmer, skönhet vidgar, skönhet förädlar människans sinne.
Ett konstmuseum är att betrakta som ett skönhetens hem, en levande
och befruktande skönhetsvärld, öppen för hela folket. — Eller borde
åtminstone kunna så betraktas.»
Tyvärr visar erfarenheten, att det inte alltid är så. Museerna alstra
alltför ofta trötthet och leda hos besökaren. Bergh finner förklaringen i att
»ända till de sista åren museiverksamheten världen runt har varit i första
hand inriktad på att samla, samla och åter samla på hög en oändlig, brokig
och heterogen mångfald av konst från alla tider och alla folk . . .
Museimännens tid har varit helt upptagen med att katalogisera, beskriva,
sammanställa, jämföra, teoretiskt gruppera och filosofera över det gränslösa
världsmaterialet i de offentliga och enskilda samlingarna. Men
museimännen ha därunder icke haft tillräcklig tid att på allvar ägna sin
uppmärksamhet åt den rent konstnärliga behandlingen av materialet, på att
levandegöra själva samlingarna, d. v. s. genom strängt konstnärligt urval samt skön,
logisk och organisk uppställning göra dem överskådliga och estetiskt
njutbara för den stora allmänheten, för konstälskare och konstnärer».
Det var på denna punkt Richard Bergh satte in. Under de fyra år, som
förunnades honom att verka, innan döden i förtid ryckte honom bort den
284
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
