Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konsten och det moderna samhället. Av Axel Gauffin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hörsalen, den s. k. Wallenbergssalen, i Östergötlands och Linköpings stads museum,
uppfört efter ritningar av Nils Ahrbom och Helge Zimdahl och invigt 1939. 1 ett modernt
museum har hörsalen en viktig roll att fylla, och i Linköpings museum har problemet
med dess ändamålsenliga inrättande fått en utmärkt lösning.
29 januari 1919, började Nationalmuseum att förvandlas från ett
konstmagasin till det som han drömt om, ett skönhetens tempel. Även för
konstens spridning över hela landet verkade Bergh med iver — en särskild
intendentur inrättades på hans initiativ för att tillgodose landsortens behov,
och vandringsutställningar och kulturmässor skapade skönhet och fest på
platser, som hittills varit nekade konstens rikedomar.
Men utvecklingen stannade ej med Berghs död. Hans efterföljare
vandrade vidare på den väg, dit han hade länkat utvecklingen. Den elektriska
belysningen, som 1930 infördes i Nationalmuseum, verkade revolutionerande
genom de möjligheter den gav att hålla museet öppet efter mörkrets inbrott.
Musiken kom till och skapade nya skönhetsvärden med sin stimulerande
makt, promenad- och midnattskonserter lockade nya skaror till museet, och
framgången lockade till efterföljd. Nationalmuseum visade vid Nobelfester
och vid andra högtidliga tillfällen, att det, om så behövdes, kunde försvara
sin plats som det svenska folkets ståtligaste festlokal.
285
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
