Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bostaden och hemmet under 1900-talet. Av Åke H. Huldt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Modern hyreshusbebyggelse — Gårdesstaden i Stockholm. Själva hustyperna och
bostädernas utformning torde ännu länge bli föremål för diskussioner, men systemet med fria
huskomplex utan bakgårdar, skilda genom grönskande parkanläggningar, är positiva
drag i 1930-talets byggnadsproduktion.
Saltsjöbaden. Kraven på bostädernas utrustning börja öka, och hissar,
badrum, centralvärme och W. C. uppträda som enstaka företeelser. Att det
emellertid tog sin rundliga tid, iftnan dessa numera vanliga bekvämligheter
blevo allmänna, framgår av siffror, som visa att i Stockholm år 1910
vatten-klosetter hade installerats i icke fullt 20 % av antalet lägenheter, bad- och
duschrum i endast c:a 5 % och centralvärme i ungefär samma proportion.
Dessa bekvämligheter infördes givetvis endast i bostadshus med dyrbarare
våningar. Småbostäderna — och dessa voro då som nu i övervägande flertal
— utgjorde under det tidiga 1900-talet ytterst nonchalerade lägenhetstyper
antingen vid bakgårdarna till »finhusen» eller sammanförda till
hyreskaserner med stark social klasstämpel. Att emellertid bostadsförsörjningen för de
breda lagren utgjorde ett viktigt samhällsproblem började klarna. Krafter
kommo i rörelse för att söka råda bot på missförhållandena. Främst må
här nämnas egnahemsrörelsen, som strävade att föra ut familjerna från
295
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
