Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nyttokonstens frammarsch. Av Erik Wettergren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den inredningsdetalj
som heter tapeter hade en
tid av uppryckning under
pioniärverksamheten före
1920. Med detta
decenniums svärmeri för en
målad fältindelning å la
svensk herrgård och
30-talets puristiska kärlek till
släta ytor låg
tapetintresset nere för att vid dess
slut åter väckas till liv, då
behovet efter en mjuk och
blommande dekor kom
som en reaktion mot den
sanitära renheten. En
slö jd f ö rening s ut s täll ning
1933 som klarlade
tapeters förmåga att stjäla
respektive förstärka
ljuset livade detta intresse,
som tagit sådana
konstnärer som Elsa Gullberg,
Alf Munthe, Sven-Erik Skawonius, Rolf Engströmer, C.-A. Acking och Sven
Hesselgren i sin tjänst.
Trettiotalets metaller för arkitektoniskt bruk heter nickel och rostfritt
stål i en ingeniörsmässigt förenklad utformning, de föregående mera
hant-verkligt och romantiskt betonade årtiondena rörde sig med det hamrade
järnet och kopparn, den gjutna bronsen och järnet. De hamrade metallerna
hade sin storhetstid i samband med de stora byggena för Rådhus och
Stadshus i Stockholm med mästare som Peter Andersson i Myra, Petrus
Forsberg, Gustaf Magnusson och John Färngren, ja även en sådan pärla av
klassicistisk förenkling som Gunnar Asplunds gravkapell på Skogskyrkogården
i Stockholm har som enda smycke en smidd gallergrind av den ovannämnde
smeden från Myra. Det var när dessa metallsmiden karrikerade sig själv
och lät hammarslagen — uttryck för »handens intelligenta arbete» —
framställas för maskin som hela arten råkade i vanrykte och tills vidare avför-
Gallergrind av smidesjärn, komponerad av E. Gunnar
Asplund, utförd av Peter Andersson i Myra 1921.
Jårn-smidet, vars tungt kraftiga effekter oftast ansluta sig till
traditioner frän renässans och storhetstid, har här fått
den strama elegansen, som var utmärkande för
1920-talets nyklassicism. — Gravkapellet pä
Skogskyrkogården, Stockholm.
331
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
