Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teater och film. Av Per Lindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till vänster: »Zaza», huvudrollen i en fransk komedi (av P. Berton), var Hilda
Borgströms första framträdande på nationalscenen dr 1901. — Till höger: Strindberg spelades
både på Svenska teatern och på nationalscenen; fotot visar den unga Harriet Bosse som
Eleonora i »Påsk» — en rollskapelse, inför vilken Strindberg själv bara fann ordet »det
nya seklets skådespelerska» och med vars framställarinna han kort efter ingick det
sista av sina äktenskap.
Med de två sistnämnda började också en formlig Strindbergsvåg skölja över
svensk teater, fortsättande med »Folkungasagan», slutligen med »Ett
drömspel», med »Kronbruden» och »Svanevit». Och utom alla dessa
Strindber-gare presenterade Svenskan nyheterna utifrån, Maeterlinck, Hauptmann,
Mir-beau, Gorki, Tolstoy och inte minst G. B. Shaw.
Konkurrensen mellan Dramaten och Svenskan blev till nytta för bägge.
Dramaten följde med i Strindbergsvågen, med »Brott och brott»,
»Damaskus», »Karl XII». Och när Hillberg fick spela »En folkefiende» på den
ena teatern, fick Lindberg spela »Hamlet» på den andra. När Dramaten
tog upp »Kung Lear», följde Svenskan efter med »Henrik IV».
Det lönade sig att ta upp Strindberg. I hans spår följde genast andra
svenska dramatiker: Per Hallström, Hjalmar Söderberg, Tor Hedberg. När
Dramaten spelade Söderbergs »Gertrud», följde Svenskan efter med
Hedbergs »Johan Ulfstjerna» — två händelser i svensk teaterhistoria. Och sen
fortsatte Hedberg med »Michael» och »Karlavagnen» och Söderberg med
347
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
