Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teater och film. Av Per Lindberg - Teaterkrisen. Radioteatern och riksteatern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vägde frånvaron av statsanslag. Denna Oscarsteatertid har ansetts som en
glansperiod inom svensk teater, med föreställningar som »Candida»,
»Männen vid fronten», »Patrasket», »Skandalskolan», »Henrik VIII» och flera
till. Och med sådana populära tillskott i ensemblespelet som Karin
Svanström, Erik Berglund, Edvin Adolphson.
Vid sidan av de två stora företagen verkade också två små: Eklunds
Komediteater, som förutom populära underhållningsstycken också spelade
en så ettrig sak som »Tolvskillingsoperan», och Roeck Hansens
Blanche-teater, med samtidiga problemdramer på repertoaren, valda med klokhet
och spelade med omsorg.
En stimulans för hela landets teaterintresse likaväl som för de svenska
författarna blev radioteatern, där de motsatta lägren kunde samarbeta och
där de svenska författarna fingo tillfälle att träna i dialoger — särskilt
skrev Bergman radiopjäser, men också Moberg, Värnlund, Thunberg,
Siwertz. Medan regeringen lät göra en ny teaterutredning.
Den relativa friden kunde emellertid inte bli bestående många år. Gösta
Ekmans gränslösa arbetsbehov, den omättliga hungern hos hans fantasi och
behovet att komma bort från den tämligen banala engelska effektstil, som
härskade på Oscarsteatern, tvingade honom att bryta med sina
meddirek-törer, lämna Oscarsteatern och grunda ett eget vittutgrenat företag i
Konserthuset och på Vasateatern från hösten 1931, i samarbete med Per
Lindberg. Det blev alltså en ny serie Konserthusföreställningar, som lockade
publikmassorna (»Glada änkan» i jazzform och revyutstyrsel). Ekmans
egen konst flyttade avsevärt sina gränser i en uppgift som Kurano i »En
japansk tragedi». Den politiska jäsningen i världen avspeglade sig i en
föreställning som »Undret vid Verdun». Men arbetet att på den åt musiken
helgade Konserthusestraden driva en fast teaterverksamhet blev i längden
övermänskligt — någon folkteaterlinje kunde inte heller följas.
Kom så under våren 1932 Kreugerkraschen med slutet på »Sveriges andra
storhetstid», vilket givetvis icke stimulerade publikens teaterbehov.
Oscarsteatern slog igen, och Ekmanteatrarnas verksamhet måste inskränkas (1933).
Dramatens ställning blev inte starkare genom konkurrensens
bortfallande. Trots några stora succéer (»Guds gröna ängar», »Klaga månde
Elek-tra») började teaterns utsikter att få behålla sina statsanslag kännas allt
osäkrare. På privat initiativ bildades då en organisation för att skapa en
ny modern folkteater i stället för de gamla teatrarna. Men då ingrep
eckle-siastikministern och tillsatte en teaterutredning med uppgift att rädda stats-
357
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
