Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Idrott och friluftsliv. Av J. G. Oxenstierna - Svensk idrott i våra dagar: Omfattning, spridning och betydelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— tillsammans med simning — ensam bland idrotter exakta resultat i
centimeter och sekunder beträffande prestationernas värde. För att ge ett
begrepp om idrottsrörelsens omfattning lämnas här en översikt av övriga
idrotter och sportsgrenar, som aktivt utövas i Sverige:
Vattenidrotter: simning, simhopp, (vattenpolo se spel), kanotpaddling och rodd.
Spel: fotboll, handboll, korgboll, bandy, ishockey, vattenpolo, tennis, badminton, squasch,
ping-pong, större friluftslekar, pärk, rugby (endast obetydligt utövat).
Terräng- och vägidrotter: orientering, gång (oeg. »gångsport»), cykling.
Kampidrotter: boxning, brottning, fäktning.
Kraftidrotter: tyngdlyftning, dragkamp.
Vinteridrotter: skidlöpning, slalom, backåkning, hastighetsåkning på skridsko,
konståkning, issegling.
Sportbetonade spel: golf, curling, bowling.
Sportsgrenar: ridning, galoppsport, travsport, motorsport, flygning, skytte, bågskjutning,
yachtsegling, kanotsegling.
En idrottsrörelse kan ha sin spridning begränsad till vissa
befolkningslager. Så är också fallet med den moderna idrotten inom många länder. I
Sverige däremot uppbäres idrottsrörelsen av hela folket. Att så blivit fallet
torde i hög grad berott på att det var framstående män, som från början
åtogo sig arbetet för idrottsrörelsen och därmed i ett slag ställde den fram i
främsta ledet bland de nationella angelägenheterna. Detta framgår bl. a.
av sammansättningen av styrelsen för »Sveriges allmänna idrottsförbund»,
vilket bildades år 1897 och sedermera år 1899 omdöptes till
Centralforeningen för idrottens främjande. Den första styrelsen, som samlades under
ledning av H. K. H. Kronprinsen, hade bl. a. följande medlemmar:
professorerna A. M. Alexanderson, Hj. Sjögren, J. Widmark, friherrarna C. C:son
Bonde, S. Hermelin, G. Lagerbring, C. Silfversparre, M. af Ugglas, grevarna
H. Hamilton, Cl. och R. von Rosen, bankdirektör K. A. Wallenberg,
hovmarskalken C. M. Lilliehöök, major V. G. Balck, ryttmästare G. Nyblaeus m. fl.
Men idrotten grep även hastigt omkring sig bland de djupa leden i
befolkningen. Till en början upptogos givetvis av olika befolkningsgrupper i
första hand sådana idrotter, som lågo inom ekonomiskt räckhåll för
desamma och som i övrigt lämpade sig bäst. Ett allmänt erkännande av de
olika idrotts- och sportsgrenarnas likaberättigande erhölls i synnerhet under
Olympiska spelen 1912, då Sveriges slutseger avgjordes genom insatserna i
ridning och segling. F. n. betingas idrottsgrenarnas spridning inom
befolkningen huvudsakligen av ekonomiska hänsyn med en tendens att sträva
efter den dyrbaraste idrott, som den egna kassan rår med. En livlig »stånds-
386
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
