Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN SOCIALA HÖJNINGEN.
AV HANS LARSSON.
Genom ståndscirkulationen har det varit jämförelsevis väl sörjt för att
vårt folk inte skulle söndra sig i kaster. Väsentligen innebar väl denna
process, att torpare- och bondsöner kunde gå lärda vägen, stundom nå till
samhällets höjder.
Av annan art är emellertid den cirkulation, som består däri att lyckans
hjul kan föra den rike ner till samhällets djup och den fattige upp till
välstånd. Hur denna ström upp och ned försiggår och försiggått under olika
tider, vore säkert ett ämne av stor vikt att studera, om sådant vore möjligt.
I alla fall är det icke lätt. Det rör sig därvid mera om enskilda öden. Ytterst
är det ju fråga om sådana vid ståndscirkulationen också, men denna är dock
en massföreteelse, vari en viss regelbundenhet bör kunna skönjas. De
enskilda ödena, kanske rättare det enskilda i ödena, ta hävderna endast
tillfälligtvis upp.
Två cirkulationssystem alltså, som, skulle jag tro, under tidernas lopp
blandats in i varandra.
Hur gick det och hur går det nu för den rike som fallit ner i fattigdom?
Från en avlägsen barndom har jag i det hela det intrycket, att om en
bonde råkade i fattigdom, så fick han bli där. Han blev (i Skåne)
»husman», alltså fri arbetstagare, icke statare; sådana funnos väl på den tiden
endast på herrgårdarna, och i andra landsdelar torpare. Hans barn
»tjänade bonde» eller blevo hantverkslärlingar. Familjen gick helt och hållet
in i arbetsklassen.
Hur de hade det i socialt avseende, är svårare att bestämma. Nog voro
de ofta efter förolyckandet ute ur sagan, men jag har dock företrädesvis
minnen av att de behöllo sin ställning inom släkten och den intimare gamla
umgängeskretsen. Vid betydelsefullare tillfällen, såsom vid bröllop och
begravningar, skulle det icke ansetts anständigt att utelämna dem. Detta an-
417
Sv. folket genom tiderna XII. — 27.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
