Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skogen förvisas till utmarken, medan lövträden vårdas på inägorna, vilket
förhållande i Skåne motsvaras av bok på utmark och ek, lind och andra
lövträd i vången. Lövträden i ängagärdet äro underkastade den ordnade
ängsodlingen, som bl. a. kräver att träden underkvistas samt bli föremål
för lövtäkt, lövbryte. Av lindarna flänges därtill bast. Lövtäkten omnämnes
helt kort i samband med humlegårdarna, som inom dessa skogboorter
spelade en ej oviktig ekonomisk roll: »Humlegår darne äro icke anlagde med
kupor, utan med ris, vartill merendels tages fåreris efter de björkekärvor,
som årligen samlas av björk till vinterföda för fåren, och sedan fåren det
torkade lövet avätit».
Som ett ode till skogsbygdslandskapets typiska bebyggelseform, den
enstaka gården och dess typiska kulturmark lövängen klingar den förut i
detta arbete citerade anteckningen om idyllen Välje i Virestad: »Välje, var
en bondegård söder om Virestads kyrka, som övertygade oss att all sällhet
icke alltid är hopfogad med mycken rikedom eller hög ära; ty här sågo vi
lantmannens snygga inrättning i husen, förnöjda levnad i bondehyddan,
behagelighet i umgänge, att förtiga gårdens belägenhet, då alla ängar mer
liknade de härligaste lundar och de täckaste trädgårdar, än sig själva; sic
parvo bene vivitur».
En viktig kulturmarkstyp i barrskogsområdet har Linné ej berört,
nämligen mulbetesmarken, »klöveträdet», domböckernas fämark, samt den
närbesläktade beteshagen.
Av de samtida kartorna framgår, att landskapsbilden endast i ringa
utsträckning präglats av jordbruket. Det är boskapsskötselns marker, som
förmedla den väsentliga kulturkaraktären. Proportionen anges träffande i
en oration, som hölls i Smålands nation under Linnés presidium hösten 1749
av kandidaten Samuel Krok: »Man ser med förundran och grämelse deras
[inbyggarnas i Urshult] betesmarker och hagar vara hela milen i omkrets,
då däremot sädesgärdet föga bestiger sig till åtta tunnor i det högsta. Vid
en sådan hushållning skulle de snart gå över ända, där ej jorden vore så fet
och drägtig, och spannemålsbristen ej ersattes med en myckenhet av äng
och mulbete, som gör att deras ladugårdar ökas och en fördelaktig
boskapsskötsel likafullt drives».
Av rena naturmarker har Linné ingående diskuterat en, nämligen myren.
Denna utgör ett viktigt naturinslag i skogboarnas landskap. Ännu i dag
ligger den mångenstädes orörd, som en frän protest mot humaniseringen,
som annars erövrat all mark. Linné såg på myren med odlingsivrarens opti-
22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
