Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det äldre svenska kulturlandskapet. Av Åke Campbell - Risbygdens landskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och sädesodlingen åtnjutit det högsta anseendet. När en officiell akt skall
uppräkna ägor, avkastning eller »härligheter» tillhörande ett hemman,
intaga åker och säd alltid hedersplatsen. Men se vi till åkerns faktiska plats
och betydelse i bondebruket i äldre tid, kan dess rangställning anses
berättigad endast för de stora, på sädesodling specialiserade slättbygderna. Där
dominerar sädesåkern landskapsbild och hushållning. Men i skogsbygden
ger den ej ens till husbehov, och den lilla åkerlappen försvinner i ett hav
av skog. Även i risbygden intar sädesåkern en blygsam plats. Bebyggelse
och hushållning ha varken där eller i skogsbygden utvecklats och
orienterats efter åker och sädesodling.
I de många och vidsträckta områden överallt i Sydsverige, där
landskapet varken utgöres av den milsvida storskogen ej heller av den stora
åkerslätten, ha utformats en bebyggelse och en hushållning, som framför allt
varit hoskapsskötarens och endast i mindre grad åkerbrukarens eller
skogs-hushållarens. Där hoskapsskötarens hushållning gick fram, vek skogen
undan, och marken och växtligheten formades av kreaturens mule och klöv
till betesmark, fälad, och av lie, riskniv och yxa till löväng och slåtteräng.
Här och var kvarstodo som rudiment av gammal högskog enstaka högträd
eller snår av »kratt» och »surskog» formade som holmar av boskapen, som
»betat knopp» på våren, av slåttern, som tagit de uppspirande skotten och
av lövtäkten, som skattat träd och stubbar på grenar och rotskott.
Bebyggelse och landskap växa här fram i ett system av fäladsmark och
ängar ordnade efter boskapsskötselns krav. Den efter hand helt trädlösa
fäladen blir det för bebyggelsen centrala. Som allmänning sträcker den
sig över väldiga arealer, ett hav av betesmark, där kanske ett tiotal byars
kreatur gå »klöv om klöv». Byar och gårdsklungor ligga med sina ängar
och hagar kantande den stora samfälligheten, allt sammanhållet av fälads-
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. I Skånes risbygder utvecklades fram mot 1700-talet
kulturlandskapet i ett system av inägor (huvudsakligen ängar med stubbskog och hamlade
ekar) omgärdande en central betesallmänning, fäladen, gemensam för de kringliggande
byarna och gårdarna, som tillsammans bildade fäladslaget. Där fäladslagets hundratals
kreatur gingo fram i de en gång skogklädda markerna (utmarksskogen) försvann efter
hand högskogen, snår av »surskog» och »kratt» formades lill holmar av boskapen, som
på våren »betade knopp». Markens växttäcke förändrades, när beskuggningen frän
högträden var borta, mossan gick av stenarna, och här och var trampades marken bar utefter
de mest använda stråken, där byarnas och gårdarnas fägator mynnade in på fäladen.
Med den samfällda betesgångens försvinnande upplöstes detta gamla pastorala landskap,
som helt formats av mulen och klöven. Endast några få relikter finnas kvar. — Strädet
för in till fäladen. Foto (från Rönnarps by i Ottarps socken i Skåne) av M. Sjöbeck
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
