- Project Runeberg -  Svenska folket genom tiderna / Översikts- och registerband /
40

(1938-1940) [MARC] With: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tionen till det egentliga bondebruket liksom differentieringen mellan
skogslappens och bondens näring komma mångenstädes först sent och dröjande.

De naturliga förutsättningarna inom nordskandinaviska
barrskogsområdet, klimatet och jordmånen, äro emellertid sådana, att en bonde utrustad
med endast primitiva redskap knappast kunnat slå sig fram annat än genom
att utnyttja naturliga ängar och betesmarker, fiskevatten och jaktmarker. I
södra delen av landet har man, tack vare den intensiva driftens rikare och
säkrare avkastning kunnat försörja sig på en gård, vars arbetshorisont
utgjort en halv dagsresa eller mindre. Inga arbetsplatser ha varit så avlägsna,
att man ej till natten kunnat återvända till hemmet. Arbetshorisonten för en
norrländsk bondgård däremot var mycket vidsträckt. Män och kvinnor
från en och samma gård besökte under arbetsårets lopp ett flertal mycket
avlägsna platser, där de hade att stanna veckor eller månader. En
bondgårds eller en bys livsrum utgjorde också närmast ett vidsträckt
naturlandskap, som endast fläckvis, vid gårdar, fäbodvallar, slåtterkojor,
fiskebodar, formats ut till kulturlandskap genom mänskligt arbete och liv.

Stort etnologiskt och sociologiskt intresse ha de samfälligheter eller lag,
som utnyttjat och utformat det nordliga kulturlandskapets skiftande
lokaler: betesmarker, jakt- och fångstmarker, fiskevatten m. m.

De sydsvenska fäladslagens och skogslagens samfällda betesmarker på
fälad eller i skog ha inom det nordsvenska området sin motsvarighet i
de betesmarker och vallningsleder (lötgångar), som utgå från
fäbodvallarna. Mångenstädes var det nödvändigt för en by att kunna utnyttja
betena kring flera fäbodvallar. Man kunde t. ex. ha hemfäbodctr helt nära
den fasta bygden, samt långfäbodar på flera mils avstånd, eller man flyttade
med boskapen mellan tre eller ännu fler fäbodställen. Den sociologiska
grundvalen för denna organisation utgjordes av de s. k. bodlagen och vall-

PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Det gamla nordsvenska bondelandskapet var ett
skogens kulturlandskap. Det arbetsliv och den odling, som här gick fram, snarare smög sig
efter naturens former än bröt igenom eller bröt ned. Slåtterängarna i skogen,
fäbodskötselns betesmarker, svedjefall för säd, lövtäkt, bete och mänga andra kulturmarker
tillhörande det nordliga bondelandskapet std de rena naturmarkerna mycket nära. Här är
naturen själv alltjämt sdningsmunnen — om man undantager rägsvedjan och åkern. Hår
har arbetsliv och kultur under mycket långa tider befunnit sig i ett jämnviktstillstdnd, i
en nästan helt orubbad harmoni i förhållande till den omgivande naturen, om man nu med
orden jämnvikt och harmoni även kan förena den ständigt återkommande kampen mot
vilddjuren och katastroferna under krig, farsoter och svagår. — Landskap från Or sa.
Oljemålning av Olof Arborelius 1866. Malmö museum.

40

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:05:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolket/13/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free