Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det äldre svenska kulturlandskapet. Av Åke Campbell - Fäbodväsendets landskapsbild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppehålla sig vid vissa slag av buskar och träd, stora myrstackar,
rotändan av vindfällda träd o. s. v. En del stigar tjänstgjorde endast som
förbindelsestigar, här sattes alltså inga giller. Uppenbart är att gillerstigar
och gillerplatser vanligen mycket länge gått i arv från far till son. Men
även köp av stigar omtalas.
Landskapsprägling och kulturlandskap inom detta nordsvenska område
kunna exemplifieras med uppgifter från ovannämnda komminister
Nordenströms beskrivning av Stöde socken 1769 samt från kartan över Källsta bys
skatteskog i samma socken avfattad åren 1762—63. (Jfr även sid. 15.)
Byns belägenhet intill näs och bakvatten på norra stranden av
Stöde-älven (Ljungan) strax väster om Stöde kyrka är karakteristisk. I
ängsmarkerna på Näset, på Båthussvedjan, i Storängen och framför allt i
hemägornas åkrar måste vi se bebyggelsens kärna. Hur bondebruket här utvecklats
från ett kolonisationsstadium med slåtter på näs och holmar, svedjor för
äng och mulbete och med livligt fiske och jakt, kunna vi sluta oss till vid
jämförelse med kolonisationsforetag från 1700-talets början (jfr sid. 50 ff.).
Hemägorna rymma nu (1762) god åkerjord på lera och mull jord, på
vilken hela byn kan skörda 18 tunnor säd. Denna åkerjord är lagd i
»tre lägge», d. v. s. Vs trådes, V3 är trädesutsäde och Vä halmåker, på
vilken halmstubben nedköres, då åkern lägges i »höstfår» och kan
följaktligen besås två år å rad. Sädesslagen äro huvudsakligen korn samt
något åkerråg (till skillnad mot svedjeråg) och litet ärtor. Hampa och lin
kunna förekomma i täpporna liksom rovor, kål etc. Kornet är viktigast,
då det ger vardagsbrödet, tunnbrödet. Litet råg odlas till »hedersbröd».
Utanför denna odlingskrets möta närmast äldre svedjor, som nu som
slåttermarker ge myrhö, och ännu längre hort på skogen en rad svedjor
utefter en häck, vilka alla hållas hägnade för myrhöslåtter. Som öar i
det väldiga skogshavet ligga Hömyra, Stormyra, Kallbeckmyra,
Öravatten-myra på en mils avstånd och däröver från byn. Här möta på dessa
skogsängar den karakteristiska bilden av skogsladorna, varav en enda bonde
kan äga tjugo å trettio stycken. Skogen når ända upp till finnmarkerna
i norr. Nordenström berättar om hur bönderna i socknen voro »begärige
på skog» och hur de missunnade alla andra att bruka något på deras
vidsträckta skogsmarker. »När finnarna kommo och gjorde första
inkräkt-ningen till sina nuvarande hemman, så böd gamle odalsmannen till att
hindrat, ehuru han aldrig liant bruka det, och själva finnbönderna kunna
knappt lida en granne på en ä två milars avstånd.» De stora avstånden
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
