Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det äldre svenska kulturlandskapet. Av Åke Campbell - Fäbodväsendets landskapsbild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fjällappen förhåller sig gentemot jorden i regel passiv och improduktiv.
Han kan visserligen stimulera den önskade växtligheten på betesmarkerna
men inför ej nya kulturer. Han sköter såtillvida sina djur, att han följer
dem på deras vandringar och därvid sammanhåller hjorden samt
försvarar den för rovdjur, tänder rökeldar mot insekter m. m., och ibland blir
denna boskapsskötsel ganska intensiv, såsom då lapparna under vissa tider
bevaka sina djur dygnet runt eller då de hugga lavträd eller slå ned lav
från träden åt sina djur etc. Kastrering och reglering av fortplantningen
förekommer även, men domesticeringen är ännu i hög grad primitiv.
Renhjordens vandringar bestämmas ej av lappen utan av naturen, som med
instinktens röst kallar djuren upp mot fjällbetena eller ner till
skogslandet. Landskapsbilden domineras också av naturformerna. Endast en
kännare av fjällvärldens marker förmår från de rena naturformerna
särskilja de olika kulturlandskapsformerna: boplatser under våren och hösten,
skiljningsplatser, vaktplatser, kalvningsplatser, betesland under våren för
hanrenama, betesland under brunsttiden, vårens och höstens
flyttningsvägar etc. Men alla dessa företeelser äro varandra lika däruti, att de
uppvisa endast spåren efter människors och djurs vistelse på platsen och
sakna den plöjda, gödslade eller sådda jordens karaktär av att vara
iordningställd för framtiden.
Bondelandskapets karakteristiska formspråk är framför allt statiskt och
geometriskt: regelbundna former, ofta räta linjer i vägar och gränser,
rektangulära ytor i åkrar och tomter o. s. v. Nomadlandskapets formspråk är
liksom jaktlandskapet dynamiskt, d. v. s. rörelsen och det konkreta livet
ingå däri som väsentliga beståndsdelar: den väldiga renhjorden, som väller
fram eller flyter ur över fjällsluttningarna, rajden, som hastar till nya
betesmarker och ett nytt viste, lägerplatsens liv och rörelse, ropen, röken, som
stiger däröver mot bakgrunden av väldiga vidder orörd natur. Medan i
bondelandskapet linjerna i fält och byggnader stå fast för århundraden, ger
nomadens boplats intryck av en bivuak i larmberedskap. Här slår man sig
icke ner för hela livet, ej ens för hela året, blott för några korta veckor.
Rörelse, uppbrott och vandring är denna landskapsbilds väsentligaste innehåll.
Men om än de äldre svenska landskapstyper, som vi nu sökt skildra
— bondelandskapet, jakt- och fångstlandskapet, nomadlandskapet — var
för sig äro tydligt särpräglade, ha de dock alla ett mycket väsentligt drag
60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
