Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
överföring. Anna, namnet på Jungfru Marias moder, blev först in på
1400-talet mera allmänt.
Under sista delen av medeltiden — från slutet av 1300-talet till
1500-talets början — bli de skriftliga källorna talrikare och mera skiftande till
innehållet än under den s. k. lagsvenska tiden. Vi ha därför nu lättare
att bilda oss en uppfattning om hur vårt språk tog sig ut. Vad som bl. a.
faller i ögonen, är att det tyska inslaget i ordförrådet starkt har ökat.
Anledningen därtill är de livliga förbindelserna mellan svenska och
nordtyska städer, framför allt hansestäderna. Dessa förbindelser började redan
efter Liibecks grundande år 1143. Från Liibeck, från städer i Westfalen
och från Danzig kommo köpmän, ofta grosshandlare, och hantverkare,
vilka bosatte sig överallt i de dåtida svenska städerna, stundom i slutna
kolonier. Sin höjdpunkt nådde det tyska inflytandet, då vi med Albrecht
av Mecklenburg fingo en tysk furste på Sveriges tron (1364). Det plattyska
språket hördes vid denna tid jämsides med det svenska vid rättens
sammanträden i de svenska städerna. Sannolikt har den stora massan av tyska
lånord från denna tid övertagits av svenskarna vid direkt kontakt med
främlingarna, och rimligt är, att Stockholm med dess betydande tyska
befolkning har varit en viktig härd för det språkliga utbytet. Med
hantverkarna kom det tyska skråväsendet till oss och naturligtvis också dess
terminologi. Handeln tillförde oss varor, som då de hade förmedlats av tyskar
också gingo under tyska namn. Bland tyska ord från den senare
medeltiden kan man nämna skomakare och stövel, skräddare, ränta, socker,
met-vurst och skinka. Att dessa och andra liknande ord inlånades, kan man
lätt förstå, då de betecknade i viss mån nya saker och ting. Men vi fingo
under denna tid även in ord som betala, pung, förvärva, arbete, bruka,
skicka, klen, smaka, grov, skön, berätta, begynna, frukta, sakta och frukost,
allt ord, som vi hade fullgoda uttryck för redan tidigare i vårt språk.
Varför ha vi då lånat dem? Säkerligen ha dessa tyska beteckningar från början
varit högreståndsspråk, som gällt för att vara »fint», »modernt». De nya
uttrycken ha därför slagit igenom och så småningom även trängt ned bland
folket, på samma sätt som det i en senare tid har gått med folkdräkterna,
som ju vandrat från de högre stånden till allmogen.
Inte bara enstaka ord utan även ordbildningsprinciper övertogos från
tyskan. Sålunda fingo vi förstavelsen be-, som nu är produktiv i vårt språk
— vi göra med dess hjälp transitiva verb, t. ex. av gråta begråta —, vi fingo
slutstavelserna -het, -else och -ig, vilken senare har avlöst den gamla nor-
72
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
