Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller indirekt, måste man taga medlen från dem, som ej alls föda barn eller
föda ett mycket litet antal barn. Man kan, om man så önskar, uttrycka saken
så, att man med ekonomiska åtgärder straffar dem, som ej föda barn (utan
att ens taga hänsyn till om dessa ha de nödvändiga biologiska
förutsättningarna eller ej). Man kan naturligtvis tänka sig straff av annan karaktär. Man
kan genomföra social press, bojkott och dylikt. På samma sätt som man
genom speciella åtgärder mot oliktänkande pressar fram enhetliga åsikter av ett
visst slag i politiska frågor, kan man också genom sociala åtgärder av olika
slag, från den påtryckning, som ligger i allmänt fördömande av
barnbegränsning, fram till terror, tvinga till barnafödande. Härvidlag hjälper det
emellertid ej, om man utsätter en mindre grupp för påtryckning. Man måste
pressa majoriteten av ett folk. En möjlighet är då, att majoriteten ej får
bestämma, utan makten innehaves av en liten grupp. Om en organisation
av denna art i längden kan bli bestående, är emellertid ej utrett och
framstår knappast som troligt, om man ser saken på mycket lång sikt. Det torde
också vara osäkert, om mildare åtgärder i form av ekonomisk press på
majoriteten kunna genomföras med stöd av denna majoritet. Om så ej är
fallet, kan man riskera, att kulturfolken alltmera minska i numerär och
gå mot ett utdöende. Folkminskningen är med andra ord en av de vägar,
på vilka den västerländska kulturen kan gå under.
Fruktsamheten är inte det enda, som har betydelse, när det gäller en
befolknings framtida storlek. Att en viss fruktsamhet är nödvändig beror
ju på att individer åldras och dö. Om vi voro odödliga, behövdes ingen
fruktsamhet, och ju större den genomsnittliga livslängden är, dess mindre
behöver fruktsamheten vara för att hålla befolkningen konstant. Sannolika
livslängden, d. v. s. den livslängd, som overskrides av hälften av
befolkningen, var under tiden 1816—40 för män 45 år och för kvinnor 51 år.
1931—35 dogo hälften av männen först efter 71 år, och hälften av kvinnorna
levde till 73 års ålder. Detta innebär ju en utomordentligt stark ökning av
livslängden. Vi erinra om att Gustaf I dog vid 63 års ålder (eller 64 års
ålder; födelseåret är omstritt). Man kallade honom Gamle Kung Gösta, och
man ansåg tydligen, att det var något alldeles enastående, att en person
kunde leva så länge. Detta ger en handgriplig illustration till det faktum,
att livslängden ökat mycket väsentligt fram mot närvarande tid, vilket ju
innebär, att dödligheten minskat. Det är nu av intresse att diskutera, vilka
möjligheter, som föreligga att ytterligare minska dödligheten. Redan från
början måste då framhållas, att medellivslängden nu är så hög och dödlig-
172
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
