Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I Mjölby göra vi bekantskap med en nystad eller — rättare sagt —
fögderistad: här byggdes aldrig ett rådhus; här dömde aldrig en rådstuvurätt.
Men århundrade efter århundrade malde olika typer av kvarnar de bördiga
östgötamarkernas spannmål; människorna ägnade sig — så långt
skråväsendet tillstadde eller kringgicks — åt andra näringsfång och slöjder. På
denna gränslinje mellan hög- och slättland strålade de gamla färdevägarna
samman — och tingshuset spelade sin dragande roll —; längre fram
förenades här järnbanorna: »såväl landsvägar som järnvägar ha följt de av
naturen anvisade lederna» (H. Nelson). Sent kom staden till; trots all
industriell mångsidighet har den endast sakta vuxit. Livligt nog utvecklas
emellertid stadens bebyggelse efter moderna principer. Mycket, som är ytterst
ungt, förenar sig med något, som är ganska fornt: kyrktornet lär delvis
förskri va sig från 1100-talet. — Vi passera Boxholms stora brukssamhälle och
tåget stryker fort och tyst in i Tranås. Här slutar östergyllens välmåga;
här börja Smålands flit och färdigheter. Den gamla marknadsplatsen, varest
olika landsvägar stötte ihop, har icke blivit någon järnhaneknut, men väl
en ort — förresten en nystad — där skilda näringsfång utövas, hälsa sökes,
vederkvickelse meddelas och bönemötena fortfarande äro talrika.
Snart nog ha vi lyfts upp till det småländska höglandets översta platå:
vi komma till Nässjö, en av våra större nystäder. Den är skapad av
järnvägarna. Tvenne faktorer har den särskilt att tacka för sin tillkomst och
tillväxt. Det var först och främst Nils Ericsons »skräck för vattenleder och
städer» (Heckscher) — den princip, som då och då förklarar särskilt de
stora stambanelinjernas dragning. Och därtill kom Jönköpings olust att ta
emot Halmstadsbanan och bereda denna dess slutpunkt norrut. Visserligen
gingo järnvägarna, även statsbanorna, ofta, för att inte säga oftast, till
samhällena — mestadels sådana vid landsvägsknutarna. Men samhällena gingo
också till järnvägarna. Och småländsk id och tilltagsenhet byggde,
planlade och planterade, hamrade och snickrade å denna plats, där Petter
Jönsson i Träslända lyckades få Södra stambanan från Falköping
framdragen.
östra stambanan fortsattes sedermera från Katrineholm till Nässjö.
Oskarshamnsbanan med sina skiftande öden fick här sin ändpunkt.
Halm-stadsbanan blev färdig 1882. Årtionden efteråt stötte Kalmarbanan till. De
små- och medelstora handels-, hantverks- och industriföretagen ha skjutit
upp hart när som svampar ur marken. Åtskilliga ha gått under. Men Nässjö
har gått framåt. Med Nässjös utveckling ha naturligtvis dess landsvägs-
190
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
