Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stad och stadsbygd i Sverige. En snabbild. Av E. H. Thörnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är residens- och hövrättsstaden, strykstickornas, Munksjöpappettä
och missionsmötenas stad. Ingalunda minst är dess roll som Smålands
Jerusalem. Alltsedan förra århundradets mitt ha vi här haft centrum för
de väckelserörelser, det läsarliv, som synnerligast utmärkt Jönköpings län,
men också sträckt sig till det övriga Småland såväl som till stora delar av
Väster- och Östergötland. Denna fromhetsriktning begynte som en
inom-kyrklig företeelse och bevarade länge rent luthersk-rosenianska drag.
Waldenströms hållning i försoningsfrågan verkade menligt på trons och
bekännelsens enhetlighet. Reformerta påverkningar ha ingalunda saknats.
Frälsningsarmén, som kan sägas ha importerats till Sverige via Värnamo i
samband med Halmstad—Nässjö-banans byggande, har i Jönköping ett av sina
huvudfästen inom den svenska landsorten. Alltfort är denna Vätterstad en
av centralpunkterna för det fria religiösa livet i Sverige. I närvarande stund
befinner sig Svenska missionsförbundet i tävlan, men framför allt i
samverkan med Svenska alliansmissionen, en icke utpräglat sakranientalistisk
organisation på luthersk grund, ej lösgjord från statskyrkan, men insprängd
med anglo-amerikanska kultur- och känsloelement. Arbetarrörelsen fann
sig under åtskilliga år här hejdad av läseriet liksom av den pietistiskt borna
och burna nykterismen. Numera härskar grannsämja, till och med åtskilligt
av brödrakänsla, mellan dessa tre stora folkrörelser.
För bortåt ett halvt sekel tillbaka tedde sig Jönköping som samhället
med en svällande arbetareungdom, vilken enkannerligen togs om hand av
väckelsemötena. Det var staden med en oförgätlig dialekt, genom vars
diftonger elakheten sårade, fromheten helade, humorn svalkade. Sällan eller
aldrig har väl en svensk stadsbefolkning ägt en så uppövad talang för
öknamn. De slängdes ut med ett sjungande läte från hoparna på gatan;
borgerskapets folk i skilda åldrar och gestalter förnöjde sig med dem, och
härifrån hade de oftast sitt ursprung; de uteblevo ingalunda från de
aristokratiska och patriciska kretsarna. Jönköping var ju bibelns stad, men också
lagbokens, adelskalenderns och rangrullans. Det var staden med bortåt ett
tjog av samhällsklasser eller klassgrupper. — Samtidigt inneslöt Eskilstuna
egentligen bara två klass världar: och den stärkta löskragen på vardagen
drog den väsentliga gränslinjen dem emellan. — I allt högre grad har
emellertid Jönköping blivit en industristad, omgiven av Huskvarna och
Norrahammar med deras stora järnverk. De två bröderna Lundström — J. E.
och C. F. — måste sägas ha inlett den nuvarande Smålandsmetropolens
industriella era. Men det är sannolikt, att även dem förutan skulle staden vid
208
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
