Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vi om Stockholm inom dess nuvarande administrativa område: det var
93,000 år 1850.
Det egentliga Stockholm står ju inte så långt framme som industristad
(37,3 % av befolkningen levde 1930 aktuellt av industri och hantverk); både
Malmö och Göteborg stodo ett gott stycke framför. Handels- och
samfärdselprocenten var för Stockholm 33,7; Göteborg befann sig en smula framom,
Malmö en smula bakom. Men så komma de andra sysslo- och
yrkeskategorierna. Gruppen »allmän förvaltningstjänst och fria yrken» omfattade
1930 ett procenttal av 11,7, gruppen »husligt arbete» 6,8 — båda grupperna,
särskilt den första, springer åtskilligt över den andra och den tredje stadens
(de två gruppernas medeltal för rikets juridiska städer äro resp. 10,2 och
5,2). De så ofta anförda siffrorna rörande taxerade inkomster te sig lysande
nog för Stockholm, nämligen för svenska aktiebolag 183 miljoner och för
andra skattskyldiga nära 1 miljard 200 miljoner. Och vi få ingalunda
förgäta, hur högt motsvarande belopp nå strax utanför det egentliga Stockholms
hank och stör — t. ex. Lidingö, Djursholm, Nacka, Saltsjöbaden, Lovö.
Men siffrorna tala sitt språk. Det är tillförlitligt, i den mån statistiken
är tillförlitlig. Våra iakttagelser och minnen tala sitt. Det är ett mindre
tillförlitligt språk, men också ett mera levande sådant.
Då man för femtio år sedan kom uppifrån söder — det må ha varit
från Maria- eller Katarinasidan — stod nere vid slussen, väntade på att
hrohalvorna skulle sjunka tillbaka och förena sig, hade man bakom sig en
stad för sig. Så kunna vi beteckna den tidens söder. Det var den vidsträckta
staden med ett enda postkontor och med mycket begränsade
kommunikationer. En ångspårvagn rök, strök och tjöt mellan slussen och Hornstull.
En hästspårvagn drog underliga krokar från Maria kyrka till Götgatan och
skraltade sedan i väg mot Skanstull. Det var en stad för sig med vissa
gedigna drag och livsfriska partier, men ävenledes med otaliga fläckar av
halv-och ofärdighet, av elände och fördärv. Här vid slussen mötte oss Stockholm.
Det började med den gamla staden, minnesrik, hävdomsusad, men mörk,
trång, stinkande. Det fortsatte med nedre Norrmalm och den nya, ytterst
ofullbordade Vasastaden, med det till ålderstyperna skiftande Kungsholmen
i väster och i öster Ladugårdslandet. Det senaste namnet höll nu på att
allt mer ge vika för Östermalm. Dettas bebyggelse var i stor omfattning
ett resultat av närmast föregående lustrer. I väsentlig mån fick det en
speciell karaktär som de rikes boningstrakt. Men avskildheten vart aldrig
fullbordad.
244
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
