Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Levnadsstandard och ekonomisk utveckling under de senaste hundra åren. Av Arthur Montgomery - Folkökningen och jordbrukets underklasser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omkring 23 %o. Under åren 1931—35 nådde den inte högre än till
ungefär 14 %o.
Såsom Eli Heckscher påvisat, var dödstalet under perioden närmast efter
det stora nordiska kriget ovanligt gynnsamt. De stora epidemierna under
kriget hade ryckt bort svagare element, och folkminskningen hade i viss
mån förbättrat utkomstmöjligheterna för de fattigare befolkningsgrupperna.
Så småningom försämrades emellertid situationen på nytt, men av allt att
döma höll sig dödligheten dock — även i fortsättningen — på en lägre nivå
än under 1600-talet. Under 1800-talet och innevarande århundrade följde
sedan en ny och avgörande förbättring. Medan mortalitetssiffran under
årtiondena närmast efter 1700-talets mitt rört sig kring ett genomsnitt av 27
å 29 %>o, var siffran för åren 1931—35 endast 11,e %o. I fråga om barn var
nedgången i dödligheten ännu mycket starkare, än dessa siffror ange.
De viktigaste orsakerna till dödlighetens nedgång under de hundra åren
fram till mitten av 1800-talet voro sannolikt att finna i skiftesrörelsen och
i en minskning i epidemiernas härjningar. Genom skiftet bereddes ökade
utkomstmöjligheter inom jordbruket, och härigenom skapades en mera
pålitlig grund för en snabb folkökning.
FOLKÖKNINGEN OCH JORDBRUKETS UNDERKLASSER.
Dessförinnan hade samhället haft en relativt stationär typ i ekonomiskt
avseende, och den svaga befolkningsutvecklingen stod naturligtvis i nära
samband med den relativa stagnationen på det ekonomiska området.
Utkomstmöjligheterna voro begränsade, och detta höll tillbaka folkökningen
genom att återverka på mortaliteten. Industri och handel spelade ännu en
mycket blygsam roll, och de arbetstillfällen, som här erbjödo sig, voro inte
av mycket stor betydelse. Vid mitten av 1700-talet torde åtminstone 80 %
av Sveriges befolkning ha haft sin huvudsakliga försörjning genom
jordbruket, och denna siffra tycks ännu år 1840 ha varit praktiskt taget
oförändrad. En starkare folkökning var under denna tid möjlig endast under
den förutsättningen att jordbruket kunde bereda nya arbetstillfällen. Så
länge ägosplittringen och bytvånget hämmade jordbrukets utveckling, voro
emellertid utsikterna för en sådan expansion inte särdeles ljusa. Det var
först tack vare skiftesrörelsen, som situationen på ett avgörande sätt
förbättrades. Nyodlingen tog fart, och jorden utnyttjades på ett bättre sätt än
förut. På detta vis lyckades man i Sverige från och med senare delen av
248
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
