Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förändringar, särskilt elektricitetstekniken och motortrafiken, skapat nya
möjligheter för den industriella smådriften. Men det är dock produktionen
i större skala, som i hög grad sätter sin prägel på det hela.
Det vore oriktigt att jämföra de nutida industriarbetarna med arbetarna
för hundra år sedan inom industri och jordbruk. Det är inte bara det, att
den ekonomiska standarden är så mycket högre nu; den personliga
friheten har också blivit mycket större. För hundra år sedan levde man ännu
i det »patriarkala» arbetssystemets tid. Karakteristiskt för detta system var,
att arbetare och arbetsgivare inte voro rättsligen likställda parter.
Arbetsgivaren hade en viss »husbonderätt» gentemot arbetaren, och det fanns inte
plats för några självständiga arbetarorganisationer av fackföreningstyp.
Såsom lagstiftningen på den tiden var, kunde dylika organisationer betraktas
som helt och hållet ur räkningen.
Det gångna århundradet har här bringat genomgripande förändringar.
Arbetarens legala oberoende av arbetsgivaren har tryggats, och hans
organisationsrätt har erkänts. Men det är inte tillräckligt att ha en rättighet;
den måste också kunna användas. För hundra år sedan hade hela den stora
massan av arbetare sannolikt varit oförmögen att organisera sig, även om
den haft rätt härtill. Alldeles särskilt gällde detta jordbrukets underklasser;
organisationen av jordbruksarbetarna har alltid visat sig vara en svår
uppgift. Men också för den tidens industriarbetare gällde något liknande.
Deras bildningsnivå och hela deras andliga träning var alltför
otillfredsställande, för att de skulle kunnat bygga upp en omfattande organisation.
Man fäster kanske ibland alltför ensidigt uppmärksamheten vid den
ekonomiska uppryckningen inom arbetarklassen. Det måste emellertid med
all styrka framhållas, att »deproletariseringen» av arbetarklassen icke
enbart var en ekonomisk företeelse. Den var också en andlig rörelse, som
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. I det längsta var föreningsrätt — rätt att tillhöra
fackförening, varom ibland i arbetskontrakten var inryckt förbud — förvägrad
lantarbetarna. 1907 ledde striden om föreningsrätten i Skåne till den dittills största
lantarbetar-konflikten i Sverige. För ordningens upprätthållande ditkommenderades artillerister och
polis från Kristianstad, och en del av de strejkande vräktes från sina bostäder.
Situationen tillspetsades ytterligare genom import av galizier. — överst till vänster: den vräkte,
tidigare för lång och trogen tjänst medaljerade stataren Roos å Rdbelöv med sin familj.
Till höger: grupp av strejkande å Råbelöv, åskådande vräkningen av medaljören Roos.
Nederst till vänster: den vräkte torparen Ax (som i il dr varit bosatt på godset) med
familj. Till höger: strejkande arbetare å Råbelöv, som draga den vräkte torparen Nils Ax’
tillhörigheter -— den åkande är Ax själv. -— Vykort i Arbetarrörelsens arkiv.
270
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
