Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det fria och frivilliga folkbildningsarbetet. Av Carl Cederblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
övertygande än biskop C. A. Agardh i
skriften »Om de lägre folkklassernas upplysning»
1838. Han fastslår om dessa
samhällsklasser: »Aro deras medlemmar människor, sd
måste de ock deltaga i människans allmänna
bestämmelse. De kunna icke uteslutas ifrån
deltagandet i det allmänna fortskridandet.
Det finnes i detta avseendet ingen
privilegierad, och ingen förkastad klass».
Skråväsendets upplösning i mitten av
1840-talet medförde en hotande social kris,
som framför allt träffade det stora skiktet
Kammarjunkaren: Jag får nu äran för
tionde gången underrätta sällskapet, att
H. M. Konungen för tre år se’n skänkte
cirkeln ett fortepiano.
Måtte arbetarklassen rätt värdera den
höga gåfvan, samt derföre i lugn och
förnöjsamhet frysa och svälta, medan de
rike dagligen hålla granna baler och
dyrbara kalaser. Om den fattige far illa
här i verlden, så kan han alltid trösta
sig dermed, att han blir så mycket
saligare efter — döden.
En röst: prosit!
av gesällerna. Gesällernas otrygga ställning
och rådlöshet skapade det bittraste armod,
ökad dryckenskap och förvildning. Denna
sociala nöd är den omedelbara bakgrunden
till en kortlivad, men intensiv folklig
bildningsrörelse: 1840—50-talens Bildnings-
Åven i det radikala lägret hade
bildnings cirkeln sina vedersakare —
i den som vanligt fräna »Folkets
röst» hittar man exempelvis
ovanstående utfall mot kammarjunkare
E. M. K. Pontin, vars verksamhet
inom cirkeln ena dagen tydde pd
avancerad radikalism men nästa pd
ärkereaktionära dsikter.
cirklar.
Initiativtagaren var skräddaregesällen
Olof Renhult. En oktoberkväll 1845 medför
denne sin mera pessimistiske kamrat Sven
Trädgårdh till skräddaregesällskapets
läkare, »fattigläkaren» Johan Ellmin. De ville
med denne överlägga om bästa sättet för att
»tillvägabringa en bildningscirkel eller umgängeskrets av män utav vårt
stånd och villkor, ävensom av andra, vilka livas av samma behov som vi».
Hos Ellmin mötte de båda hantverkarna det fullaste förstående. Ellmin
kände i botten det rådande sociala och andliga nödläget, han ägde ett
kärleksfullt och uppoffrande sinnelag och en livsåskådning, helt genomträngd
av den liberala folkbildningsuppfattningen. Sällskapet, Stockholms
bildningscirkel, kom till stånd, det tillväxte raskt, vann erkännande och fick
t. o. m. anslag ur monarkens, Oskar I:s egen kassa. Entusiasmen växte, blev
hos Ellmin en smula översinnlig.
Sällskapets föredrag voro till trängsel besökta. Ända till 1,500 personer
kunde infinna sig och måste ofta stå från kl. 6 till kl. 10 på kvällen. Från
en förening växte verksamheten till en »rörelse». Ellmin riktar till medar-
282
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
