Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det fria och frivilliga folkbildningsarbetet. Av Carl Cederblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lysa hög och låg.
Ljus och bildning
Tidens lösen är
Och från råhetens förvildning
Upp till ljus det bär.»
Men nya vindar började blåsa inom hantverkarklassen och proletariatet;
nya lågor tändes, som slukade dem, som redan hrunno. Det var den
»utopis-tiska» socialismen, som bröt fram. Man kom inte förbi »det mörka ruvande
missnöjet». För de förtvivlade, för de heta huvudena och även för många,
som sågo både långt och djupt, föreföllo bildningscirklarna — trots deras
ofta utomordentligt rika bildningsprogram — ej vara nog. Man behövde
andra organisationer och möjligheter att arbeta för andra mål. Typiskt är
det tal, som en ung arbetare håller 1850 i Lunds bildningscirkel: »Inom
hela den arbetande klassen går en känsla, en dunkel aning om att den vill
framåt.–––-Det är icke bildning att endast kunna tillägna sig det högre
samhällslivets yttre former. Nej, bröder, skalet är intet utan kärnan, och
kärnan sakna vi. Vi äga icke de medel, som kunna tillåta oss ett mera
förfinat liv, och utan denna kärna betyder skalet ingenting.
Bildningscirklar-nas största fel är att icke ha låtit arbetaren komma till kännedom om sina
skyldigheter och rättigheter som människa, ty var och en, som har
skyldigheter, måste också ha rättigheter. Och så länge icke arbetaren lärt sig
inse detta, är han blott en halv människa». Denna bildningscirkels
medlemmar övergingo därpå till den nybildade Arbetareföreningen.
Bildningscirklarna efterträddes sålunda av 50-talets »radikala» men ofta
kortlivade »arbetareföreningar». De under 60-talet upprättade
arbetareföreningarna blevo ofta fastare organiserade samt voro den liberala
arbetarrörelsens egentliga fästen. Deras syftemål kunde vara mycket skiftande; ofta
tjänade de omfattande socialekonomiska uppgifter, men namnet
bildnings-föreningar förtjänade de i regel. Programmet uttrycktes t. ex. så: »Välmåga,
bildning och nöje». Bildningscirklarnas traditioner kvarlevde i båda dessa
skilda typer av arbetarföreningar och hos de kommande fackföreningarna;
en forskare säger: »Bildningsarbetet räddades också oskadat igenom
tidsutvecklingens bränningar; under växlande öden och oroliga skiften blev det
i viss mån den fasta punkt, kring vilken rörelsens heterogena element kunde
fylkas till enig samverkan». »Med bildningscirkelrörelsen gick endast ett
namn ur tiden», säger träffande en annan forskare.
Stockholms bildningscirkel upplöstes 1862. Den offcn’ ,ga föreläsnings-
284
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
