Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Humanistisk vetenskap i våra dagars Sverige. Av Martin P:n Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sveriges största och mest allomfattande geni inom språkvetenskapen var
dock Esaias Tegnér d. y. Hans professur benämndes »österländska språk»
och innefattade till gagnet semitiska språk. I sin ungdom gjorde han
betydande upptäckter i jämförande språkforskning, han författade en berömd,
om sällsynt psykologisk djupblick vittnande skrift om språkets makt över
tanken, hans viktigaste vetenskapliga resultat vunnos i svensk
språkforskning; grunddragen av hans undersökning om genus i svenskan ha ingått i
alla skolgrammatikor. En stor del av sitt liv kom han emellertid att ägna
åt ett verk, som icke mötts med enstämmigt gillande, den nya
bibelöversättningen (jfr foto band 10, sid. 83). Tegnér var ett barn av sin tid; han
saknade sinne för en gammal traditions värde. Just då hade papyrustexter
blivit funna och bearbetade; ur dem framgick, att bibelns grekiska ingalunda
var en säregen språkform, som man dittills menat, utan tillhörde den vid
tiden för dess nedskrivande allmänt talade grekiskan. Fascinerad av denna
vetenskapliga synpunkt stämde Tegnér ned bibelns dittills arkaiserande och
högtidliga språkform till ett lättflytande, ehuru av ett känsligt språksinne
förädlat vardagsspråk. Oppositionen har obestridligen rätt däri, att stora
värden därmed gingo förlorade för samtiden. Tegnérs bibelöversättning får
kanske vänta på erkännande, till dess åldern lagt sin patina över den.
Svensk språkforskning utvidgade snart sina domäner. Intresset för
dialektforskningen är lika gammalt som den språkhistoriska nyorienteringen
och inriktade sig på ljud och former; i de naturligt vuxna dialekterna sökte
man belysning av språkets utveckling. Axel Erdman grundade en
organisation för folkmålens insamling, vilken sedermera utbyggts och förstatligats.
Johan August Lundell skapade den för uppteckningarna behövliga fonetiska
skriften, landsmålsalfabetet. Senare har forskningen i Sveriges naturnamn
och ortnamn vunnit stort beaktande. Den har lett till skapande av en
ort-namnskommission. Publikationen är så brett anlagd, att man tyvärr måste
befara, att den icke kan avslutas inom rimlig tid.
Yngre forskare ha tagit upp nya linjer. Fortispråket är genomforskat,
dialekterna stadda i utdöende, normaliserade genom inflytande av
skolundervisning, tidningsläsning och radiolyssning. Så har nysvenskan ryckts
fram i förgrunden, och icke blott språkliga utan också stilistiska
undersökningar företagits, ett område, där språkforskningen gränsar till estetik och
litteraturhistoria.
Det är en ofta upprepad sanning, att vetenskapen är internationell, men
även denna sanning har sin begränsning. Det finns vetenskaper, som stå
331
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
