Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Humanistisk vetenskap i våra dagars Sverige. Av Martin P:n Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
arvet efter antiken det osynliga och
ofta förbisedda enande bandet
mellan Europas folk. Vad som ovan
sades, att humanismen i Sverige
vilat i den latinska grammatikans
skugga, träffar i all synnerhet
antikstudiet och bevarar ännu sin
giltighet. Att filologi i egentlig
betydelse, d. v. s. studiet och tolkningen
av de antika författarnas verk, i
svensk forskning alltid intagit en
underordnad plats, beror icke blott
på en ofta framhävd egenhet i det
svenska nationallynnet, utan det
måste rättvisligen erkännas, att
materialet saknas; handskrifterna
ligga i utländska bibliotek, endast
några få, mindre värdefulla ha
funnit vägen till Sverige. Förr
förekom det, att begåvade klassiker
vände sin forskningshåg till andra
områden; greken Brunius lade
grunden till svensk
arkitekturhistoria och latinaren Lysander bröt väg
för uppskattningen av Almqvist.
Den ovan nämnda, om jag får
kelsen i slutet av 1800-talet grep
Martin P:n Nilsson, professor i klassisk
forn-kunskap och antikens historia vid Lunds
universitet och de sista dren universitetets
rektor. Hans forskningsområde är företrädesvis
grekisk religionshistoria. Hans strävan gick
ut på att sammanhålla de klassiska
vetenskapsgrenarna, arkeologi, historia, filologi,
till en enhet, kunskapen om den antika
kulturen, och han har givit upphovet till
Svenska institutet i Rom. Emellanåt har han också
ägnat sig dt att skildra den gamla
bondekulturen. —- Martin P:n Nilsson talar vid
studenternas första-maj-uppvaktning 1937.
använda ordet, språkhistoriska
väc-de klassiska studiernas unga måls-
män med makten av en uppenbarelse och blev upptakten till uppblomst-
ringen av de klassiska vetenskaperna under en tid, som allt mer trängde
dem tillbaka i det allmänna medvetandet och skolordningen. Två av de
främsta representanterna för den nya rörelsen blevo professorer i klassiska
ämnen, Olof August Danielsson i grekiska och Per Persson i latin. Perssons
vetenskapliga arbete är i väsentlig grad språkhistoriskt, hans största arbete
tillhör till och med den jämförande språkforskningen. Danielsson blev
verklig filolog och dokumenterade stort skarpsinne. Båda voro förträffliga lärare
och utövade stort inflytande på den yngre generationen, som växte upp
kring deras lärostolar. Dock fanns det en betydande filolog av äldre skola,
333
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
