Svenska folket genom tiderna / 2. Den medeltida kulturen / 20 (1938-1940) With: Ewert Wrangel Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riket och dess ledare. Av E. Lönnroth

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Birger jarls andre son Magnus bär i svenska historien tillnamnet Ladulås, enligt gammal uppfattning därför att han genom sina förordningar satte lås för bondens lada. »Och är», säger Olaus Petri i sin krönika, »detta namnet Ladulås ett ärligt namn, det konung Magnus haver större heder och pris av, än om han kallats en romersk kejsare. Ty det finns icke många i världen, som kunna kallas ladulås; ladubrott haver alltid i världen varit mera allmänt». — Kalkmålningen här ovan, visande en rödblond, skäggig man med kunglig spira i ena handen och modellen till en kyrka (Riddarholmskyrkan) i den andra, kan knappast åsyfta någon annan än kyrkans grundare, Magnus Ladulås. Den är i så fall ett av våra äldsta målade kungaporträtt, utfört på 1300-talet på Riddarholmskyrkans gamla yttermur, efter tillkomsten av södra sidoskeppet vettande mot kyrkvinden.

»välska» seder började
införas i klädedräkt och
levnadssätt. Birgitta
Bir-gersdotter (den heliga
Birgitta) har i sina
uppenbarelser smädat
konung Magnus Eriksson,
som skall ha utmärkt
sig för lyx och veklighet.
Hans drottning, Blanche
av Namur, var också en
representant för den
västerländska förfining, som
nu började framträda i
landets högre kretsar.

De politiska
resultaten av denna utveckling
kommo till synes i
stormännens alltmera
målmedvetet klassbetonade
insatser i tronstriderna
årtiondena efter Birger
jarls död (1266). Kung
Valdemar Birgerssons
regering utmärktes av
slitningar mellan konungen
och hans yngre bröder
Magnus och Erik, av
vilka den förre hade trätt
vid fadems sida i
jarl-ämbetet med den nya ti-

teln hertig. Valdemar hävdade sig till en början med stöd av Norge och kyr-

kan mot bröderna och med dem förbundna stormän. 1275 lyckades emellertid
Magnus med dansk hjälp besegra Valdemar vid Hova i Västergötland och sätta
sig i besittning av tronen. Valdemar flydde till Norge och Danmark, lyckades
erhålla stöd i sistnämnda land och fick sig tillerkänd en del av Sverige mot att
han avstod från konunganamnet, men han miste snart ånyo sitt landområde.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>