Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riket och dess ledare. Av E. Lönnroth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stod man rådvill. I denna situation
tycks i Sverige aristokratiens
ledande män, Oxenstiernorna och Karl
Knutsson, ha aspirerat på tronen,
medan ett försök från Eriks av
Pommern sida att än en gång
återvinna Sverige från början torde ha
varit dömt att misslyckas. På ett
rådsmöte valdes i juni Karl
Knutsson till konung; Oxenstiernornas
nederlag torde ha berott på rådets
fruktan att de annars skulle bli för
mäktiga, då en son till Bengt
Jönsson på våren hade efterträtt Nils
Ragvaldsson som ärkebiskop. Den
nyvalde konungen sände genast en
krigshär till Gotland för att
återtaga ön från Erik av Pommern. Hans
eventuella förhoppningar att
erkännas som unionskonung grusades
emellertid, då danskarna kort
därefter valde greve Kristian av
Olden-burg, systerson och arvinge till hertig
Adolf av Sönderjylland och Holstein.
De två nya nordiska konungarnas intressen kommo genast i konflikt med
varandra genom rivalitet om Gotland och Norge. Kristian hemförde segern
på bägge fronter på grund av sina större maktmedel och bättre diplomatiska
förbindelser; han tvang 1449 den svenska ockupationshären att lämna
Gotland och hyllades samma år som norsk konung av majoriteten inom Norges
riksråd, ehuru en minoritet inom detta något senare valde Karl Knutsson.
Den dynastiska unionen i Norden var redan upplöst, och nu äventyrades
också den eviga freden och samförståndet mellan rikena. Sveriges och
Danmarks riksråd sökte medla: på ett möte i Halmstad mellan deras sändebud
(1450) slöts en ny unionsöverenskommelse, som avsåg att bevara freden
och återställa den dynastiska enheten efter Karls eller Kristians död.
Svenskarna offrade Karls norska konungavärdighet, medan Gotlandsfrågan
uppsköts till framtiden. Denna överenskommelse tillfredsställde ej Karl Knuts-
Detta är en förnäm svensk herreman från
1400-talets förra hälft, enligt en kalkmålning
av Johannes Rosenrod från 1437 i Tensta
kyrka i Uppland, utan tvivel framställande
riddaren Bengt Jönsson Oxenstierna, herre
till Salsta, klädd å la mode med plymer över
axeln och dräktbjällror på ryggen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
