Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riket och dess ledare. Av E. Lönnroth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bröt med Axelssönerna under förhållanden, som forskningen ej slutgiltigt
förklarat, och gav Oxenstiernor och Vasar militär hjälp. Dessa besegrades
emellertid av Erik och Ivar Axelsson, som samma år (1467) gjorde Karl
Knutsson till konung för tredje gången. Då denne dog 1470, blev en
medlem av Axelssönernas egen släktkrets, den svenske riddaren Sten Sture,
riksföreståndare. Året därpå gjorde Kristian ett sista försök att med förenade
underhandlingar och militära påtryckningar samt med slöd av Oxenstiernor,
Vasar och delar av Upplands adel och allmoge återvinna regeringsmakten
i Sverige. Han angreps emellertid och besegrades i grund på Brunkeberg
utanför Stockholm av Sten Sture i spetsen för en här av gränsadel,
bergsmän och Stockholms borgerskap, vilket sistnämnda i rikt mått hade fått
erfara, att, som Brunkebergsvisan säger,
»bössor och slangor [kanoner]
gjorde gatorna trånga
i kung Kristians krig.»
Med slaget på Brunkeberg var Sten Stures och Axelssönernas ställning
i Sverige betryggad, medan den rådsgrupp, som hade företrätt den gamla
frihetspolitiken mot en stark regeringsmakt, var definitivt slagen.
Sten Stures statsmannagärning blev en av de märkligaste i Sveriges
medeltida historia och präglades av en ovanlig blandning av slug
fördomsfrihet, hänsynslös djärvhet och blick för realiteter. Steg för steg trängde
han tillbaka sina tidigare medhjälpare, Ivar Axelsson och Nils Sture (av
den s. k. yngre Stureätten, eg. Natt och Dag), berövade dem deras län eller
tvang dem att byta ut dem och ökade kronans omedelbara förvaltnings-
PLANSCH VID DENNA SIDA. Detta till sin historia intressanta men i detaljerna
tyvärr mindre noggranna stick återger Stockholms stads utseende vid iiden för Kristian II:s
intåg och kröning 1520. Mitt i staden reser sig Storkyrkan, tecknad i oproportionerlig
storlek — det var här kröningen ägde rum. Bortom Storkyrkan ser man Riddarholmen, eller
som den efter franciskanklostret kallades: Gråmunkeholmen, omgiven av pålkransar.
Närmare förgrunden syns slottet och dess befästningsanläggningar; till höger invid
Helgeandsholmen ligger gamla strömkvarnen med sitt stora vattenhjul. Till vänster — vid nuvarande
Slussen — framskrider kröningståget genom Söderports bägge torn, det yttre ännu trasigt
efter belägringen. På Norrmalm, nedanför Brunkeberg med en del av konungens läger
ligger S:ta Klaras kloster inom sin mur, på Söder S:ta Maria Magdalenas kapell. Myllret av
figurer vill åskådliggöra kung Kristians intåg och kröning. Bilden i sin helhet, den s. k.
Blodbadsplanschen (se även nästa folderplansell) utfördes — på initiativ av kung Kristians
dödsfiende och besegrare Gustav Vasa — 1524 i träsnitt av två Antwerpenkonstnärer;
tyvärr är inget exemplar av detta träsnitt numera bevarat, men här återgivna kopparstick,
utfört 1676 av Dionysius Padt-Brugge, återger sannolikt ganska troget utseendet av vår
äldsta Stockholmsbild. — Kungliga biblioteket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
