Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riket och dess ledare. Av E. Lönnroth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svante Nilsson avled 1511 och kung Hans 1513; därmed voro de
dittills-varande huvudmotståndarna i striden om unionskonungadömet ur tiden.
I denna situation visade det sig, hur avlägsen den tid redan var, då
Danmarks och Sveriges rådsaristokratier kunde säkerställa unionen genom
överenskommelser på konstitutionell grund. Den centrala regeringsmakten
hade i båda länderna nått en självständig styrka, som gjorde
unionspolitiken till valplats för stridande fursteambitioner. I Danmark avtvang
visserligen riksrådet den ny till trädande konungen Kristian II en långtgående
konungaförsäkran, men det förmådde ej på längden hävda sitt inflytande.
I Sverige trotsade Svante Nilssons unge son Sten Sture d. y. rådets
riksföreståndareval och tog själv ämbetet i besittning (1512) genom att
försäkra sig om slottshövitsmännens lojalitet. Under Sten Sture d. y:s regering
utvecklades alltmer det nya regentämbetets inflytande: maktens tyngdpunkt
förlädes tydligt till riksföreståndarens kansli, kronans länsinnehav ökades
ytterligare, och det målmedvetna behärskandet av folkopinionen tog allt
fastare former. Den våldsamma, nationalistiska hets mot Danmark, som
användes för att motivera Sturarnas herravälde, banade sig väg för
skapandet av en nationell monarki. Under den demagogiska opinionsbildning,
som nu hade utmärkt Sveriges politiska liv i bortåt ett halvsekel, hade äldre
ideal och rättsbegrepp trängts tillbaka; tiden var mogen för radikala
uppgörelser med medeltidens samhällsorganisation. 1516 utbröt öppen strid
mellan riksföreståndaren och den nye ärkebiskopen Gustaf Trolle, som året
förut hade efterträtt Jakob Ulfsson. Sten Sture lät fängsla sina fiender inom
rådet och belägrade ärkebiskopen på dennes borg Stäkel. Följande år
ingrep unionskonungen Kristian II lill ärkebiskopens förmån och landsatte
en krigshär nära Stockholm, som emellertid besegrades av Sten Sture vid
PLANSCH VID DENNA SIDA. I Staatsarchiv i Weimar förvaras några högst intressanta
teckningar av en eljest nästan obekant man, Paul Dolnstein eller Tolnstein, som varit
brobyggare i Fredrik den vises tjänst och sedermera som landsknekt i konung Hans’ här
deltagit i belägringen av Älvsborgs fästning. Från fälttåget i Sverige har han avtecknat flera
krigsscener och på dessa gjort anteckningar, som göra det möjligt att närmare lokalisera
bilderna. Scenen här visar Älvsborgs fästning och det på stranden uppslagna lägret med
forskansningar och kanoner. Längst upp till vänster — texten uppe till höger är av en
senare hand — har Dolnstein gjort en anteckning, som i översättning lyder: »Slottet heter
Älvsborg i Norge. Där ha 1800 tyskar slagit 1A000 man. Herr List var då hövitsman. Detta
skedde onsdagen före Jakobsdagen (18 juli) det år man skrev 1502». Texten nedtill lyder:
>•År 1502. Slottet är av trä och täckt med torv och ligger högt, till utseendet alldeles som
här. Ilerr List har tagit det på tre dagar. Lägret har Paul Dolnstein anlagt med stor flit.
Alla fönster försedda med muskedunder».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
