Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riket och dess ledare. Av E. Lönnroth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Herr Sten den unge Sture» ses här i rustning och svärd i en bedjarcs pose; milt emot
honom knäböjer hans gemål, Kristina Gyllenstierna, som efter slaget vid Bogesund och
makens död efterträdde honom som ledare för det nationella partiet och i denna
ställning visade samma tapperhet och klokhet som han. — Bilderna äro skurna i trä och
tillhöra altarskåpet i Västerås domkyrka.
Vedla. Gustaf Trolle måste kapitulera och avsattes samma år av ett
allmänt riksmöte från sitt ämbete — mot all kanonisk rätt. Sten Sture lystes
härför i bann av ärkebiskopen i Lund, som alltjämt kallade sig Sveriges’
primas.
De följande åren upptogos av striden mellan Sten Sture ocb konung
Kristian. Den förre segrade vid Brännkyrka återigen över konungens armé,
som hade landsatts i Stockholms närhet. Men ett par år senare (1520)
företog Kristian en stor kraftansträngning för att med en välrustad lanthär
tränga upp genom Sverige och underlägga sig landet. Sten Sture mötte
honom på Åsundens is (i Västergötland) men blev själv sårad i slaget och
dog, medan han forslades till Stockholm. Hans krigsmakt blev slagen, och
rikets försvar bröt samman; Kristian intog landet och lyckades efter en tids
belägring även få Stockholm att kapitulera, där Sturarnas anhängare hade
samlat sig kring riksföreståndarens änka, Kristina Gyllenstierna.
Upprepade bonderesningar kuvades. På hösten hyllades Kristian av rådet som
Sveriges arvkonung och kröntes i början av november. I samband härmed
framträdde Gustaf Trolle och yrkade på bestraffning av Sturarnas
anhängare för deras kätterska förfarande mot honom. Detta ledde till
massavrättningen av Sveriges främsta män och Stockholms borgerskap den 8
och 9 november (1520), det s. k. Stockholms blodbad. Ett unionellt envälde
hade upprättats, och det svenska riksrådet, oppositionens ständiga organ,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
