Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från hedendom till kristendom. Av Erik Floderus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
domen utlöste emellertid
en sådan förbittring mot
Adalvard, att lian av
upplänningarna drevs bort
från Sigtuna.
Ln allmän hednisk
reaktion synes nu ha
inträtt i Uppland, under
del Västergötland i stort
sett var kristet. Stenkil
och hans ätt voro strängt
kristna, varför
hedningarna önskade en konung,
som kunde deltaga i
offren. Efter Stenkils död,
troligen i slutet av
1060-talet, kommo Inge och
Hallsten, Stenkils båda
söner, på tronen som
samregenter. Inge ville utrota hedendomen, vilket misshagade svearna
storligen, emedan de höllo på forna seder. Vid ett ting framställde de då för
honom två utvägar, antingen att iakttaga gällande hednisk sed eller avstå
från riket. Då Inge förklarade sig ej vilja svika den rätta tron, drevo de
honom med stenar från tinget samt vände sig till hans svåger Sven, gåvo
honom konunganamn samt bådo honom förrätta blotet. En häst leddes
fram, höggs sönder och fördelades till de olika offerlagen. Inge flydde till
det kristna Västergötland, men sedan Blot-Sven, som han kallades av sina
motståndare, varit konung i tre år, överföll Inge honom, dräpte honom och
blev åter konung över svearna. Påven, den mäktige Gregorius VII, sände
då genom biskopen i Skara en lyckönskan till de svenska samkonungarna,
ett av de första direkt till Sverige riktade påvebrev, som finnas i behåll.
Hedendomen höll sig sålunda segt kvar i Uppland, och ännu 1130 blevo
svearna, enligt vad den danske historieskrivaren Saxo berättar, ytterst
förbittrade på den danske prinsen Magnus Nilsson, som var pretendent till den
svenska konungakronan, då han på mödernet stammade från den Stenkilska
ätten: de kallade honom för en helgerånare, därför att han plundrat ett
Torstempel. Bland Magnus Nilssons anhängare befann sig även en biskop
Av alla bevarade bildframställningar av en gudstjänst i en
svensk kyrka torde ristningen d ovan återgivna runsten
från Sika, Frötuna socken i Uppland vara den äldsta.
Till vänster syns prästen inför altaret med ett av de
heliga föremålen i hand, och till höger ses menigheten.
Runskriften runt ristningen är icke tillfredsställande tydd.
Sv. folket genom tiderna II. — 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
