Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från hedendom till kristendom. Av Erik Floderus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gotländska gravfynd från missionstiden.
Korset i mitten, vilket i likhet med
spännet till vänster och beslaget till höger
funnits på Havdhems kyrkogård, är av
silver. Framsidans ristade Kristusbild
påminner om vissa primitiva
framställningar på några av de äldsta dopfuntarna från Gotland. Dessa fynd äro säkerligen att
betrakta som kristna gravfynd; de rika gravgåvorna äro dock kvardröjande hedniska drag.
»seglade de likväl med köpmansvaror till alla land, både kristna och
hedniska. Då sågo köpmännen kristna seder i kristna länder. Då läto somliga
döpa sig och förde till Gotland präster». Då den första kyrkan brändes,
byggdes strax därefter två nya, och de fingo stå. »Sedan gotlänningarna
sågo kristna mäns seder, lydde de Guds bud och lärde mäns undervisning,
antogo då allmänneligen kristendomen av egen vilja utan tvång, så att ingen
tvang dem till kristendomen.»
Enligt traditionen skall den första kyrkan på Gotland ha byggts av den
norske konungen Olav den helige, som år 1029 skall ha besökt ön på väg
från Ryssland till Norge, där han tidigare med våld och vapenmakt velat
införa kristendomen. Flerstädes på det svenska fastlandet kan man spåra
säkert kristna begravningar under 1000-talet genom liggande gravstenar och
rester av stenkistor, som stått ovan jord. De bära tydligt vittnesbörd om
det nya gravskicket; den döda har här jordats i den vigda mullen vid en
kyrka. Gravkistorna bestå av två i allmänhet höga och spetsiga gavlar och
mellan dessa sidohällar och en lockhäll. I vissa fall saknas sidohällarna.
Seden att uppresa dylika gravmonument har varit allmän i Europa. I
Sverige ha de blivit kallade »Eskilstunakistor» efter det första fyndet av
detta slag, som gjordes. Någon hel kista är ingenstädes bevarad, men rester
av dylika äro utom i Eskilstunatrakten, som under den äldre medeltiden
utgjorde ett särskilt stift, anträffade framför allt i Västergötland och i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
