Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyrkan och klosterväsendet. Av Erik Floderus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Först vid denna tid var sålunda hedendomen helt besegrad i dessa trakter.
I Norrland och Dalarna höll den sig ännu längre kvar.
Som en naturlig följd av kyrkans fastare organisation genom
stiftsindel-ningen upptogs sockenbildningen. Socknarna kommo att utgöras av den
menighet, den församling, som uppfört eller sökte sig till samma kyrka.
Då häradsindelningen sedan gammalt var strängt genomförd och en
härads-gräns ofta betydde lika mycket som en landskapsgräns, kunde en socken
icke ursprungligen ligga inom två härader. Häradet kom sålunda genom
kyrkans organisation att bli indelat i socknar, ehuru det fortfor att som
helhet ha rättslig, ej kyrklig betydelse. Inom en socken kunde flera kyrkor
finnas. De som byggts på kungsgårdar eller storbondegårdar bibehöllo
alltjämt sin enskilda karaktär. Först längre fram i tiden försvann även för
dem denna äganderätt, och en del av dem fingo överta rollen av
sockenkyrkor. Redan under medeltiden måste förändringar vidtagas beträffande
sockenindelningen, då genom den första naturliga sammanslutningen en del
socknar blivit för små, andra för stora. Socknarna sammanfördes därefter
till grupper, prosterier.
Under 1000-talet bildade emellertid vårt land ännu ej en egen
kyrko-provins, utan alltjämt bestod ärkestiftet Hamburg-Bremens överhöghet. Då
ärkebiskoparna därstädes enligt påvens mening visat sig väl självständiga
gentemot Rom, när det gällde de nordiska länderna, frigjordes emellertid
vid 1100-talets början Norden från deras överhöghet och gjordes till en
särskild kyrkoprovins med ärkebiskopssätet förlagt till Lund. Huruvida denna
nya ordning sågs med hlida ögon i Sverige är väl tvivelaktigt, då härigenom
landet i kyrkligt avseende kom att lyda under Danmark. Först 1164 blev
Sverige officiellt en egen kyrkoprovins, då Alvastramunken Stefan vigdes
till ärkebiskop i Uppsala av ärkebiskopen i Lund, som trots den nya
ordningen dock alltjämt kallades »primas» även för den svenska kyrkan.
Under 1100-talet hade påvemakten växt sig allt starkare under ideliga
strider mot de världsliga furstarna i Europa, och även i Sverige började
nu dess inflytande att bli alltmera vidgat. Framför allt strävade kyrkan
efter att nå en enväldig makt vid tillsättandet av de högre andliga
ämbetena. Enligt Västgötalagen valdes biskoparna ännu på 1200-talet av
såväl lekmän som präster, troligen på landskapstinget, varefter konungen
stadfäste valet genom att giva dem biskopsstaven och biskopsringen, samt
överlämna pallium, det över axlarna hängande korslagda band, som var
en biskops ämbetstecken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
